Solens svärd

En lätt dimma ligger över landskapet. Vägledd av Venus börjar Solen sakta stiga från horisonten. Dagen gryr över höstlandskapet.

Om man stannar upp och känner efter hur det känns, så märker man att det finns en vibration i kroppen, en ton som brummar i bakgrunden. Det är en ton av förväntan och förundran. Du känner den nya dagens löfte om nya möjligheter, nya segrar.

Idag, om man lever i stan, så kan det vara svårt att se detta. Horisonten är i alla riktningar dominerad av byggnader. Det är som att den moderna civilisationen har gjort allt som står i sin makt för att hindra dig, människa, från att se naturens största under. Gåvan av en ny dag.

Men kanske, medan du väntar på bussen, eller medan du står i en bilkö, så kan du få en glimt av detta mirakel. Den natt som besegrade gårdagen, och som såg ut att dominera ljuset för evigt, bröts plötsligt av ljuset från den uppgående, segrande solen.

Venus, morgonstjärnan, Frejas inkarnation på himlen, leder vägen. Hon öppnar porten för solen att rida ut i mörkret. Solen sätter sitt svärd i magen på nattens drake och låter miljoner och åter miljoner guldpengar rinna fram över himlavalvet.

Trädens löv som tar sin färg från detta guld vittnar om att segern är kortlivad. Nätterna blir längre och längre, och till slut, i vissa delar av landet så kommer natten att stå obesegrad i veckor. Mörkret tar makten, och ljuset får nöja sig med att smyga fram i periferin.

Bakom kullar och träd gömmer det sig. Det bevaras i små lågor som tänds av varsamma händer i vintermörkret. Det bidar sin tid och väntar. Minnet av soluppgången finns kvar i varje hjärta som tog sig tid att se den. Vissheten om att ljuset åter kommer att besegra mörkret finns kvar.

På den kalla midvinternattens himmel syns små gnistor från svärdet som slipas. Solens svärd som skall svingas mot nattens drake. Solens svärd, som blänker och gnistrar. Solens svärd, som bara genom dess åsyn kan skingra alla fiendens skaror. Solens svärd, som lyser upp och driver ut kaos från vårt land. Solens svärd som skänker värme och skydd åt dem som håller det kärt.

Men mörkret skall härska ännu en tid. Den skärande kylan ska härska. Den bitande vinden ska vina. I mörkret skall människorna undra och tvivla. Men den som har tillit ska orka hålla ut, ska tända ett ljus och se ljuset segra överallt där man tänder dess låga. Under en tid brinner det tusen ljus i miljoner stugor, och motståndet överlever ännu en vinter.

Men till slut ska signalen komma. Freja har setts på horisonten. Man har sett hennes rosenfärgade fingrar famla med låset. Man har sett en strimma av hennes blonda hår vid himlens rand. Vi tänder brasor för att visa vägen. För att hjälpa, för att visa att vi ställer oss bakom solen, att vi stöder ljuset.

Efter en lång kamp står han så där på sin vagn, dragen av två vita hingstar. Med vitt skägg och blont hår, med svärdet höjt i en segergest far han stolt fram högt uppe på himlen. Låt budskapet klinga över landet.

“Ljuset har segrat!

Länge leve Solen.
Länge leve ljuset.
Länge leve segern över mörkret.”