Ett inlägg baserat på en upplevelse en tidig morgon i Augusti. Om du skall vandra i naturen, försök att vara på plats i nuet. Låt mobilen vara, lyssna och se vad som händer omkring dig.
Morgon. Solen lyser lågt över horisonten i öster under mörka moln. Tor lovar regn under dagen. Vinden har en svalka som vi har saknat sedan början av sommaren.
Med svalkan kommer sinnesfriden. Den brännande Solen mildrar sin blick, och låter människorna sköta sina sysslor ifred. Jag kallar honom Ull, efter himlens ära. Han börjar bli nöjd för den här gången. Vi har uppfyllt hans vilja, och skördarna är rikliga i år. Han
Plötsligt hör jag en röst i öster. “Kro, kro! Kro, kro!” Han har en känsla för rytm. “Kro, kro! Kro, kro!” Jag spanar åt öster, mot den stigande solen. Genast tystnar han.
Jag fortsätter min vandring längs allén, men så börjar han igen. “Kro, kro! Kro, kro!” Jag stannar och spanar igen, och genast stannar han. Vi leker leken ett par rundor till. Han kraxar, jag stannar, han tystnar, jag går.
Det är ett förebud. Han har ett budskap. Vad är det? Vad vill han?
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.