Unikt bronsåldersfynd i Västra Götaland

Den här bloggen har alltid varit stolta över att vara “sist med det äldsta”. Idag gör vi dock ett undantag för de unika bronsåldersfynd som man har gjort i Västergötland.

Detta är dock inte första gången man har gjort viktiga bronsåldersfynd i Västergötland, som ju är en av våra viktigaste och äldsta kulturbygder.

1986 hittade lantbrukaren Bert Ivarsson på Fröslunda gård på Kollandsö som går ut i Vänern från Lidköping, något som såg ut som ett “grönt lock” när han höll på med höstplöjningen. När han undersökte det närmare visade det sig vara inte bara en, utan en hel samling av 18 tunna bronsålderssköldar. Denna typ av sköldar har man hittat på olika ställen i Sverige, Danmark och Tyskland, och de kallas efter en fyndplats i Tyskland för Herzsprungsköldar.

Dessa sköldar är från samma tidsålder som detta nya fynd, dvs. yngre bronsålder (1000-500 f.kr.). Detta är den del av bronsåldern när man redan hade börjat använda järn i större skala för vapen och verktyg, något som vi återkommer till nedan.

Den 8 April kom det in en anmälan om ett fornfynd i skogen söder om Alingsås, där en man som ritade orienteringskartor hade hittat bronsföremål på marken som han tyckte såg gamla ut. Föremålen låg framför några stenblock och verkar ha kommit i dagen när något djur byggde sitt gryt där.

Länsstyrelsen gjorde bedömningen att de här föremålen troligen tillhörde en större depå av föremål som blivit nedgrävda på den platsen. Därför beslutade man att genast utföra en utgrävning, och det är denna som nu har resulterat i att man har gjort dessa nya fynd.

Fyndplatsen skall alltså ha legat i ett skogsområde söder om Alingsås, i samband med en samling stenblock. Utifrån den undersökning som arkeologerna gjorde, så handlar det inte om en harg. Man hittade inte några andra tecken på aktiviteter, eller på att det skulle ha varit en helig plats. Platsen var “off” även på bronsåldern.

Arkeologerna är mycket imponerande av det utmärkta skicket på de 50-tal bronsföremålen. Alla föremål är i princip hela och kompletta. Detta innebär att föremålen måste ha varit orörda ända sedan de lades på plats, ända fram tills att djuren grävde fram de.

Ungefär 80% av föremålen hittades utanför det gryt som var anledningen till att de kom i dagen, medan man fick lyfta på stenblock från andra sidan för att komma åt den plats där föremålen en gång hade lagts ner. Men, till skillnad från hur man hade gjort för några generationer sedan så gick man mycket varsamt till väga och mätta in allting med laser.

Föremålen genomgår nu konservering där man kommer att stabilisera föremålen, och även undersöka spår från användning och tillverkning, men även se om det finns dekor som går att få fram.

Man tog även prover på organiskt material, som kommer att analyseras framöver för att se om “skedde något annat i samband med att föremålen lades ner”, dvs. om man har utfört några offer. Dock så kommer det att vara svårt att skilja rester från offer från de lämningar som naturligt uppstår i ett gryt.

Professor Johan Ling, beskriver föremålen som mycket exklusiva. Majoriteten av föremålen kan enligt honom förknippas med en eller flera högstatuskvinnor. Utöver halsringar och klädesspännen, så finns det även ett par stora fotringar som beskrivs som mycket spektakulära. Denna typ av fotringar är annars vanliga i norra Tyskland och Polen, och detta visar enligt professor Ling på kontakter mellan Västra Götaland och Polen. Professor ling påpekar att man även påträffade järn och eventuellt även guld.

Enligt honom så innebär platsen där dessa föremål återfanns att man måste börja leta efter liknande fynd på platser där man tidigare inte har ansett det lönt att leta, och han hoppas att man då kan hitta mer föremål. Han förklarar att det inte handlar om att man gömt föremålen för att senare plocka fram dem, exempelvis i samband med orostider.

Snarare menar han att högre ståndspersoner utförde dessa offer för att visa att man hade råd. Man kan även ha gjort detta i samband med en begravning. Själva kroppen skall då ha begravts på en annan plats, men föremålen skall ändå ha varit ämnade att användas i livet efter detta.

Det är glädjande att se att det fortfarande finns föremål att finna där ute i naturen, och att vi idag har teknologi som möjliggör att vi kan få ännu mer information ut från de fynd som görs. Detta ökar chanserna att fynden och kunskaperna om dem bevaras för framtida generationer.

Det skall även bli spännande att se vad konservatorerna hittar. Inga av de föremål som man hittade den här gången verkar vara av “religiös natur”. Det fanns inga gudabilder, eller konstföremål. Snarare verkar det ha varit bruksföremål som offrades. Visserligen mycket fina bruksföremål, men ändå saker som denna eller dessa kvinnor har använt. Därför skall det bli spännande att se vilken dekor som framkommer vi konserveringen. Denna kan eventuellt ge oss nya insikter, särskilt eftersom föremålen är så tätt knutna till kvinnor i högre ställning.

Till sist är det mycket intressant att se kopplingen redan vid den här tidpunkten mellan Västra Götaland och Norra Tyskland och Polen. Det är dessa kontakter som sedermera gav upphov till Goterna, och dessa fynd nedlades just i brytningstiden mellan bronsåldern och järnåldern, när Oden trädde fram som den högste guden.