Sætere, ett annat namn på Loke?

Vi har tidigare skrivit om veckodagarnas namn, och hur de kan ge vissa ledtrådar till nordisk mytologi i allmänhet och Loke i synnerhet. I det inlägget så utgick vi ifrån det svenska namnet på “lördag”, men låt oss nu ta en titt på de tyska och engelska namnen.

På tyska heter lördag, “samstag”. Det kommer från ett äldre tyskt ord “sambaz-tagaz”, som tros syfta på sabbaten så det är ett namn med ursprung i den kristna eran. Så, vän av ordning undrar vad lördag hette innan dess på tyska.

På engelska heter lördag, “saturday”. Man skulle kanske kunna tro att detta är ett direkt inlån av det latinska namnet på lördag, dies Saturni, och att “satur” då skulle syfta på Saturnus. Så verkar dock inte vara fallet. Det är svårt att förklara varför Anglerna och Saxarna, som införde sina egna namn på veckodagarna skulle ha valt att behålla namnet på lördag från de latin-talande britterna.

Snarare verkar det vara så att Saturday är namngiven från en Germansk gud vid namn Saetere, som antagligen gav det pre-kristna namnet på lördag även på tyska, fast det inte finns bevarat. Det finns även belägg för namnet “Satertag” från kontinenten runt år 450 e.kr.

Vem är då denna Saetere, eller Sater?

Gad Rausing (ja, en av Sveriges rikaste män, VD för Tetrepak, och fornforskare allt i ett), skriver i en artikel i Fornvännen att detta kan vara en keltisk gud, men det kan också ha varit en germansk gud. Namnet tyder på att det är en förrädisk gud, för “sæt” betyder överfall, “sætere” betydde stråtrövare, spion eller förförare. Kanske är detta ursprunget till uttrycken “sätta an”, “hårt ansatt” etc.

Så, man får bilden av en förrädisk och förförisk gud, något som stämmer in på Loke mer än någon annan av de fornnordiska gudarna. Grimm föreslår att det nordiska namnet lördag skulle komma från namnet på Loke, eller Logi, och i ljuset av etyomologin för Sætere så verkar det rimligt.

Så, det latinska namnet syftar på Saturnus, medan Saturday inte är härlett från honom utan från en Anglosaxisk gud med liknande namn. Det är verkar komplicerat, och kanske är detta anledningen till att denna härledning inte är allmänt accepterad.

Men, finns det då några beröringspunkter mellan Saturnus och Loke?

Saturnus var från början en Romersk jordbruksgud, Sator, såningsmannen. Det är han som förekommer i den magiska fyrkanten.

Om man läser texten så som man normalt läser, så står det “Sator arepo tenet opera rotas”. På svenska betyder detta ungefär “Såningsmannen Arepo använder plogen (eller hjulet)”.

Om man läser det på detta sättet så är det en tydligt hednisk formel. Men man kan också notera att den innehåller tillräckligt med bokstäver för att skriva “Pater noster” två gånger plus “AO” två gånger, vilket skulle göra den till en kristen trollformel.

Den har kallats för Fans Fyrkant och Hin Håles Latin vilket iofs kanske är en överföring av denna hedniska åkallan av Sator på en kristen begreppsvärld.

I Kaiserschronik, som är ett medeltida tyskt diktverk, så skriver man:

Then on the Saturday
Is a thing named rotunda
That was a lofty temple,
The god was named Saturnus,
Thereafter was it to all devils’ honour.

Återigen nämns en rotunda i samband med Saturnus. Är det månne så att det hjul som Sator använder när han plöjer är det samma som nämns i Kaiserschronik, nämligen planeten saturnus ringar. Men Galileo Galilei var den förste som observerade dessa ringar, så hur kunde man på medeltiden och tidigare ha förknippat Saturnus med ringar?

Saturnus blev senare identifierad med den Grekiska Kronos, och det uppstod en slags mytologisk sammanblandning. Romarna, som hade för vana att projicera sina gudaberättelser på sin egen historia berättade att Saturnus, efter att han hade blivit avsatt från tronen som den högste guden, flydde till Italien där han bosatte sig nära Tibern vid foten av det Kapitolinska berget. Där sägs han ha infört åkerbruket, fruktodling och vinplantering och härskat över människorna under den gyllene tidsåldern.

För att ära detta minne så höll man varje år en festival som varade i sju dagar till hans minne den 17 December. Detta var en glädjefest där man firade med olika slags gränsöverskridande traditioner. Bland annat så fick slavarna äta med sina husbönder, slavarna fick ta på sig husbondens kläder och kanske till och med så var det husbonden som tjänade sina slavar under en dag.

Man delade även ut gåvor, i synnerhet vaxljus som man tände som en symbol för det återvändande ljuset. Man spelade även sällskapsspel och man spelade om nötter vilka var en symbol för fruktbarhet.

På den plats där Saturnus sades ha bott medan han var kung byggde man ett tempel till hans ära. Det sägs ha påbörjats under Tarquinius Priscus regeringstid (616 f.kr. – 578 f.kr.), men avslutades inte förrän efter att Rom hade blivit en republik. Templet låg vid uppgången från Forum till Capitolium, och i en källare under detta tempel bevarades den romerska statskassan, vilket kanske passar ihop med en skördegud som även spenderat mycket tid inlåst i underjorden.

Men, det finns också andra likheter mellan Saturnus, eller egentligen hans grekiske motsvarighet Kronos och Loke. Båda två hålls under en lång tid under jorden. I fallet med Saturnus / Kronos så är det för att han (som där är en titan) har blivit avsatt av sin son Jupiter / Zeus. I fallet med Loke så är det (om man får tro Snorre) för att han var med och dödade Balder.

Om man jämför den romersk / grekiska myten med den nordiska så ser man att de är varandras kronologiska spegelbilder.

• I grekisk mytologi så är titanerna en äldre generation av gudar som i tidernas begynnelse besegras av sina barn, olympierna, varvid de spärras in i underjorden.
• I nordisk mytologi så är Loke inspärrad i underjorden, sedan lyckas han fly och blir då härförare för fenrisulven, midgårdsormen och eldstursarna i det slag som skall bli slutet för universum.

Ragnarök är det mest kända slaget i nordisk mytologi, men det finns även ett stort slag i andra änden av universums historia. Asa-Vana-kriget. Vi har tidigare skrivit om de paralleller som finns mellan Iliaden och Asa-Vana-kriget och till och med slaget vid Bråvallarna.

Men det skulle även kunna vara så att detta är en variant av slaget mellan Titaner och Olympier i nordisk tappning. Den främsta likheten är kanske att man där ser en övergång från en äldre generation gudar till en nyare. Från Bronsålderns vanagudar till järnålderns asa-gudar. Fast det kanske är att dra det aningen för långt.