“The Heroes of the Iliad as Indo-European Gods: A Mythological Rosetta Stone”

Jag råkade ramla över en intressant samling inlägg skrivna av en person som kallar sig “O. Gravy” som handlar om Iliadens hjältar, och hur de har paralleller till gudar och hjältar i Mahabharata och i Keltisk mytologi (främst berättelserna om Tuatha De Danan). Det kommer till slut att bli nio inlägg, men hittills så har de publicerat sju inlägg.

• 1 – Agamemnon
• 2 – Menelaus
• 3 – Ajax
• 4 – Achilles
• 5 – Odysseus och Diomedes
• 6 – Paris
• 7 – Hektor
• 8 – Helena

För den som är hugad rekommenderar jag att följa dem på Telegram.

Det som framträder i dessa inlägg är hur Iliaden och den Keltiska mytologin delar många tydliga drag med Mahabharata. Eftersom det är svårt att hävda att dessa skulle har kommit från kulturella kontakter, så måste man sluta sig till att det är gemensamma indo-europeiska berättelser som framträder i något olika form (men ändå häpnadsväckande lika).

Från en Nordisk horisont, så har vi inte bara ett världskrig, utan två. Dels finns det Ragnarök, som är ganska väl dokumenterat i Snorres edda, men även i Valans spådom och i Vavtrudnismal.

Det andra (eller kanske man ska säga det första) världskriget var kriget mellan Asar och Vaner. Detta krig, och händelserna omkring det är inte dokumenterat mer än väldigt kursivt i Valans spådom. Den bästa källan är antagligen Saxo Grammaticus Gesta Danorum. Där har Saxo skrivit ner ytterligare berättelser ur nordisk mytologi som inte finns med i Eddan. Viktor Rydberg gjorde sedan en tolkning av dessa berättelser i sitt mastodontverk “Germansk Mytologi”.

O. Gradys inlägg väldigt användbara vid tolkningen av Saxos berättelser, efter som de “lyfter” Iliadens hjälteberättelser till en berättelse om gudar. Detta gör det lättare att identifiera hjältarna i Iliaden med sina gudomliga motsvarigheter. När man så har gjort denna identifiering så kan man använda episoder ur Iliaden för att fylla i hålen i berättelsen om Asa-Vana kriget.

Min tolkning, efter att ha läst de hittills publicerade inläggen är att det har funnits en ur-myt om ett krig mellan samhällets gudar och naturkrafterna. Asarna representerar samhällsordningen, och Vanerna naturkrafterna. Denna myt berättades av dem som tämjde hästarna och uppfann hjulet på stäppen, och följde sedan med dem när de vandrade västerut och åt sydost.

I Norden blev denna berättelse först till berättelsen om Asa-Vana kriget. Kanske är det så att denna berättelse även inbegrep det som vi idag förknippar med Ragnarök och att det var ett oavbrutet narrativ. Eller så knoppades delar av berättelsen av i samband med någon stor katastrof.

Nordens folk har i förhistorien varit utsatta för minst två katastrofer som vi känner till. Båda resulterade i en kraftig minskning av befolkningen och i en förändring av kulturen.

Den ena har jag avhandlat i samband med den fräcka omtolkningen av Rökstenen. Det handlar om den Justinianska pesten, som dödade 20-30% av alla invånare i det östromerska riket, och som antagligen hade samma inverkan här i Norden.

Den andra är klimatkatastrofen som orsakade slutet på bronsåldern i Norden. Det försämrade klimatet gjorde att gamla odlingsmetoder inte längre fungerade, med svält och avfolkning som följd. I Norden har aldrig varm-perioder varit ett problem, snarare så har kallperioder varit orsaken till många katastrofer, inklusive utvandringen till Amerika under 1800-talet.

I samband med denna förändring i klimatet måste det ha verkat för Nordborna som att naturkrafterna verkligen fick överhanden och att de gudar som skyddade samhällsordningen hade drivits till reträtt. I samband med detta måste det ha verkat som att samhällsgudarna var dömda att förlora, och att det enda hoppet var att en ny ordning skulle framträda ur askan av den gamla.

Solen kom från söder
i sällskap med månen
på höger hand
över himlaranden.
Solen ej visste,
var salar hon hade,
månen ej visste,
vad makt han hade,
stjärnorna ej visste,
var de skimra skulle

Valans spådom 5

Asa-Vanakriget torde då vara ett äldre lager av myt. Kanske är det till och med möjligt att få en inblick i bronsålderns föreställningsvärld. Kanske kan vi till och med få en inblick i vilka berättelser som hällristningarna avbildar.