De mystiska Cimbrerna

Procopius berättar att en av stammarna som ingick i den Ingvaeoniska gruppen av Germanska folk hette Cimbrer. De mötte Romarna vid Noricum i nuvarande Österrike år 113 f.kr. Romarna övertalade dem att vända om, men överföll dem sedan bara för att sedan själva bli besegrade.

Istället för att invadera Italien, så vände sig Cimbrerna västerut och marscherade mot Gallien. Där besegrade de den ena Romerska armén efter den andra tills de år 105 f.kr. marscherade in i Italien. Där härjade de i fyra år tills de blev besegrade och förintade år 101 f.kr.

Så långt den tragiska berättelsen om Cimbrerna, men var kom de ifrån?

Namnet Cimbrer är inte Germanskt till sitt ursprung. Det finns inga rimliga förklaringar till hur ett sådant namn skulle tillfalla ett Germanskt folk. Däremot är det ett mycket rimligt namn på ett Keltiskt folk. T.ex. är det Walesiska namnet på Walesiska ”Cymru”. Det finns flera olika förklaringar på vad Cimbri skulle betyda, men en förklaring skulle kunna vara ”vårt folk”, som verkar vara den ursprungliga betydelsen av Suehan (Svear) och många andra folk.

Gundestrupskitteln hittades i Gundestrup på Jylland 1891, men det härstammar antagligen från Thracien cirka 150 – 1 f.kr. Det är utfört av Thraciska silversmeder, antagligen åt en keltisk furste eftersom den är smyckad med keltiska gudar och motiv.

Cernunnos, en Keltisk gud avbildad på Gundestrupskaret CC BY 3.0

Frågan är hur den hamnade på Jylland. Enligt en teori så stals den av Cimbrerna när de härjade på kontinenten varefter de förde den hem till Jylland. De offrade den där i ett träsk.

Detta skulle kunna ske både om Cimbrerna var Germaner och om de var Kelter. Men vore det inte mer troligt att de hade klippt upp den för silvervärdet om de var Germaner?

Jag skulle vilja hävda att det är mer rimligt att det var en Cimbrisk furste som beställde kitteln för eget bruk och som sedan tog den till Jylland där den i ett senare skede offrades till gudarna. Kanske i samband med den översvämningskatastrof som tvingade bort dem från deras land. Men om så är fallet så måste de ha varit kelter baserat på dekorationerna.

Så, vi har alltså gjort det rimligt att Cimbrerna i själva verket var Kelter. Den Keltiska kulturen spred sig från östra Alperna cirka 1000 f.kr. upp mot väst och nordväst, men även så långt åt sydost som till dagens Turkiet. När kom denna stam till Norden?

Dispersal of the Cimmerian – Cimbri in Europe
Copyright © 2014 by Austin Whittall

En förklaring skulle kunna vara att Cimbrerna i själva verket var det samma folk som Cimmerierna. De var ett Indoeuropeiskt folk som dök upp öster om Svarta havet på 1000-talet f.kr.

I Odyssén 11.14 berättas om ett folk som hette Kimmeroi som bodde bortom Oceanen i ett land av dimma och mörker nära nedgången till Hades. Odyssén skrevs ner på 800-talet f.kr. Därefter dyker de upp i Assyriska krönikor på 700-talet f.kr. där de hjälper Sargon II att invadera Lydien.

Den Grekiske biografikern Plutarchos skriver att

Others, however, say that the Cimmerians who were first known to the ancient Greeks were not a large part of the entire people, but merely a body of exiles or a faction which was driven away by the Scythians and passed from the Maeotic Lake into Asia under the lead of Lygdamis; whereas the largest and most warlike part of the people dwelt at the confines of the earth along the outer sea, occupying a land that is shaded, wooded, and wholly sunless by reason of the height and thickness of the trees, which reach inland as far as the Hercynii; and as regards the heavens, they are under that portion of them where the pole gets a great elevation by reason of the declination of the parallels, and appears to have a position not far removed from the spectator’s zenith, and a day and a night divide the year into two equal parts; which was of advantage to Homer in his story of Odysseus consulting the shades of the dead. From these regions, then, these Barbarians sallied forth against Italy, being called at first Cimmerians, and then, not inappropriately, Cimbri. But all this is based on conjecture rather than on sure historical evidence.

Plutarchos om Marius

Han säger alltså att Cimbri är ett annat (passande) namn för Cimmerierna.

Man kan se på kartan ovan att Cimmerierna vandrar in från Asien på 600-talet f.kr. och att de sedan ”försvinner” i samma område där Cimbri några århundraden senare dyker upp. Pusselbitarna börjar falla på plats. Men det återstår en.

Haplogrupp Q är den helt dominerande haplogruppen bland Amerikas indianer och delar av Sibirien. Detta anförs ofta som bevis för att Indianerna härstammar från Sibirien. Men, utöver dessa områden så är den relativt vanlig i Västergötland, Rhonedalen och södra Sicilien.

Conan var Cimmerier, men var han anfader till Cimbrerna?

En förklaring skulle kunna vara att Cimbrerna bar på denna haplogrupp från sin källa öster om Svarta havet tillsammans med de mer vanliga haplogrupperna (R1). Under sina vandringar över Europa utsattes de för hårt genetiskt tryck (många män dog) som gjorde att vissa män fick en oproportionerligt stor andel av avkomman. Dessa män råkade då ha haplogrupp Q.

Efter deras nederlag mot Romarna så tilläts vissa slå sig ner i just Rhone-dalen medan resten vandrade upp till Jylland och med tiden Germaniserades helt. Det hade varit en bra bekräftelse om det hade funnits några ortsnamn som kunde visa att norra Jylland faktiskt hade varit keltiskt. Ortnamn är ofta väldigt långlivade och kan överleva stora kulturella skiften (se alla ortnamn i Sverige som har ursprung i Nordisk mytologi). En Cernunneby, eller Taranissted kanske?

Det är några pusselbitar som saknas för att caset ska bli helt solitt. Några DNA-studier på Cimbriska skelett som visar nära släktskap med Cimmeriska skelett. Kopplat med studier av Västgötar och Rhone-bor. Men inga sådana studier har gjorts och inga ortnamn har bevarats. Fast det är just det som gör Cimbrerna så mystiska.

2 reaktioner på ”De mystiska Cimbrerna

  1. Tackar för en alldeles utmärkt artikel… Även om vi väl inte skall glömma Teutonerna, Cimbrernas gamla grannfolk, vars sista genetiska rester nog också är att söka vid Rhones stränder. Den gamla kopplingen mellan Cimbrishamn, Cimbrer och Simris – om nu något etymologiskt samband står att finna – vore också intressant att forska i.

Kommentarer inaktiverade.