När jag var (väldigt) liten diskuterades den så kallade Västgötaskolan en hel del. 1982 visades TV-serien “Svea Rikes Vagga”. I denna TV-serie presenterades en rad kontroversiella teorier om ursprunget för Svea rike. Detta ledde till en “kulturdebatt” med många hårda ord och en hel del personangrepp.
Jag tänkte inte ge mig in i debatten om var Svea rike grundades. Den här bloggen fokuserar helt på före Sveriges grundande, och ju förr desto bättre. Men, jag tänkte ändå dela några tankar omkring Carl Otto Fast och hans teorier.
Carl Otto Fast var bergsingenjör till yrket, men på fritiden forskade han på Eddan, Beowulf och andra gamla Nordiska hjältesagor och myter. Han skrev ett flertal böcker och artiklar om sina teorier, men dessa möttes av en öronbedövande tystnad från det historiska etablissemanget.
Vad var det då för teorier han framförde?
Han hävdade att det landskap som beskrivs i Eddan i själva verket är landskapet söder om Vänern. Mer specifikt hävdade han att beskrivningen av Valhall i Eddan stämmer in på Halleberg, att Urds brunn är den samma som Odens källa (som nu är igenfylld), nedanför ättestupan Hälleklint. Han hade även teorier om var Bråvallaslaget stod, med mera, med mera.
Carl Otto Fast var väldigt produktiv och entusiastisk. Vissa av hans teorier är väldigt övertygande, och verkar fånga sanningar som många av de etablerade forskarna har missat. Andra teorier är inte lika väl underbyggda, och läggare att slå hål på. Kanske var det ett misstag av honom att publicera de senare. Kanske hade han blivit mer accepterad av de etablerade historikerna om han hade fokuserat på sina bästa teorier.
Men kanske var det inte alls där han gick fel. Kanske var hans egentliga misstag att söka uppskattning hos historiker. Jag har själv prövat lyckan i den akademiska världen, och jag vet att det inte alls i första hand handlar om ett sökande efter sanningen. Istället handlar det om att ragga forskningsanslag och att meritera sig för tjänster. Om man vill vara fri och söka sanningen, eller i alla fall utforska intressanta teorier så gör man nog bäst i att hålla sig ifrån akademin.
Så, låt oss peta lite i hans teorier om Valhall och Urds brunn.
Halleberg är det norra av de två platåbergen som ligger strax öster om Göta Älvs början vid södra Vänern. Det är cirka 6000×5000 m stort, med branta väggar och med bara en handfull vägar där det är praktiskt möjligt att ta sig upp på berget. Detta var en idealisk plats för en försvarsanläggning, och man kan se att den har varit befäst i omgångar från åtminstone järnåldern ända fram till 1700-talet.
I sydvästra hörnet av Halleberg finns en hög klint, Hälleklint, som ser ut att ha haft en egen befästning. Härifrån kunde man kontrollera dalen mellan Halleberg och Hunneberg, och man kunde se skeppstrafiken på Göta älv. Det var helt enkelt ett fantastiskt läge för en utsiktspunkt. Så bra att man nog kunde se “hela världen”, på samma sätt som Oden kunde se allt från Hlidskjalf.
Nedanför denna klint så fanns det en källa som kallades för Odens källa. Carl Otto Fast ville identifiera denna med Urds brunn. Tyvärr så dränerades den när man byggde järnvägen på 1800-talet, och sedan fylldes den igen helt på 1920-talet. Fast hävdade att den mycket väl kan ha haft ett högt kalkinnehåll, vilket skulle kunna förklara några av de mer mystiska och svårförklarliga stroferna i Valans Spådom, nämligen de som handlar om den “vita sanden”.
En ask vet jag stånda,
Völuspa 19
den Yggdrasil heter,
ett väldigt träd, överöst
av vita sanden.
Därifrån kommer daggen,
som i dalarne faller,
den står evigt grön
över Urdarbrunnen.
Den vita sanden skulle då vara kalk som avsätts på trädet när det sköljs med vatten ur källan. Tyvärr så är källan uttorkad och igenfylld, så vi kan inte veta om detta stämmer.
Hur ska vi någonsin kunna veta om Eddan i själva verket beskriver landskapet runt Halleberg? Frågan är kanske fel ställd.
För dem som bodde här, så måste dessa platser ha inspirerat deras tro och deras berättelser. Om de kände till Völuspa (vilket de antagligen gjorde i någon form), så borde de lätt ha kunna identifiera dessa platser med strofen ovan. När de sedan har återberättat myterna så måste de ha inspirerats av landskapet och kanske lagt in beskrivningar av vad de såg i den mytiska berättelsen.
På detta sätt så skapade man genom generationerna det heliga landet.
Så, vad var Carl Otto Fasts största seger? På 1600-talet, när Sverige växte till en stormakt, väcktes intresset för Sveriges fornhistoria. I Uppsala hittade man en gammal brunn som man pekade ut som Urds brunn. Denna brunn var byggd av ett antal stockar som än idag förvaras på Historiska Museet i Stockholm. Fast lyckades få ett prov från en av dessa stockar och med mycket hårt arbete lyckades han få en dendrokronologisk analys av den.
Var den från Vikingatiden? Var den från Vendeltiden? Nej, det visade sig att den var från 1600-talet. Det handlade alltså om historieförfalskning, varken mer eller mindre.
Om man får tro Saxo Grammaticus, så var Svearnas Uppsala mest förknippat med Frej. Han var kung där, och gav dem mycket lycka och rikedom. Men Frej var inte Allfader, han var inte kung över Asarna, och kanske var det för mycket att svälja för 1600-talets Svear. Kanske var det därför man ville knyta Oden till Uppsala.
Ja, utan att förfalla till lokalpatriotism, så kan man även erinra sig Dag Stålsjö och andra forskare, som v-a-r akademiskt verksamma. Emellertid, varje land är heligt för den ursprungsbefolkning som skapat dess kulturlandskap och bebott det under så lång tid, som vi etniska svenskar. Just nu råder en viss tvekan kring om vi lär få behålla det, men det är kanske att gå alltför långt bort från ditt ämne för dagen