Berättelsen om Kraka

Det här är en berättelse som man skulle kunna kalla för en anti-rigsthula. Istället för att Rig kommer till tre gårdar och ordnar samhället, så kommer här en trollpacka och sår osämja och olycka. (Detta är alltså inte samma Kraka som blir hustru till Ragnar Lodbrok).

---

Hon kom vandrande från norr på gröna ängar. En åldrig, krokig och grå trollpacka. Den sluga, trollkunniga Kraka kom stigande. Hon vandrade längs stigen och kom så småningom fram till en hydda i kanten av  skogen. In steg hon i rummet. Eld var på golvet. Husets hjon satt vid härden; Ae och Edda med huckle över det grå håret. Kraka satte sig på bänken bredvid Edda. Hon siade Edda och sade:

”En son skall du få. Träl ska han heta, men i sin lott han sig icke finna vill. Uppstudsig, grälsjuk det ska han kallas. Strid och bråk skall bli hans lott.”

När så Edda sin son skulle föda fanns hon där till hands. Trollade lindring. Signade stavar. Förlöste kvinnan så att spådomen gick i uppfyllelse.

Sedan gick hon den raka vägen. Ryggen rakare, håret mörkare. Kom så till ett hus vid en nyplogad åker. In steg hon i salen. Eld var på golvet. Ett äkta par sysslorna skötte. Mannen täljde en årder till åkern, så att han redo för nästa år var. Hustrun satt där, svängde spinnrocken. Linet hon spann till jämntjocka trådar. Ave och Amma, bönderna hette.

Kraka satte sig på bänken bredvid Amma. Hon siade Amma och sade:

”En son skall du få. Karl skall han heta, men arbete vill han icke veta av. Lat, och lättjefull det skall han kallas. Igenväxta åkrar skall bli hans lott.”

När så Amma sin son skulle föda fanns hon där till hands. Trollade lindring. Signade stavar. Förlöste kvinnan så att spådomen gick i uppfyllelse.

Sedan gick hon upp för berget och in genom porten. Ryggen var rak, bysten var hög, håret glänsande, kinden rosig. Kom så till en hall inom en palissad. In steg hon i salen. Eld var på golvet. En jarl satt i högsätet, bredvid satt hans fru. Ärlig och modig, man kallade Jarlen. Vacker och högsint, man sade om frun. Gram och Nanna, så hette Jarl och Fru.

Kraka satte sig nedanför Nanna. Hon siade Nanna och sade:

”En son skall du få. Ulf skall han heta, men strid han sällan vill söka. En bror skall han få som skall stjäla hans lycka. Hungrig som ulven, så skall han dö.”

När så Nanna sin son skulle föda fanns hon där till hands. Trollade smärta. Förbannade Nanna. Förde den olycklige sonen till jorden, men modern hon lämnade livet i sängen. 

Kraka tog sonen till bröstet. Lät honom av sin modersmjölk smaka. Talade tröstande ord till Jarlen. Snart hon delade Jarlens säng. Födde så, en son till Jarlen. Ale den pojken fick som sitt namn. 

”Rikedom skall du få min son. Ära och ryktbarhet likaså. Hela riket, det skall du ärva.”

Signade stavar. Trollade så att spådomen gick i uppfyllelse.