Starkad den Gamle – Bärsärkens öde

Bärsärkarna var de mest orädda och starkaste krigarna i det gamla norden. Det sägs att de var så entusiastiska inför strid att de bet i sina sköldar av otålighet. Varje kung i norden gjorde rätt i att ha et band av bärsärkar i sin sold.

Men relationen mellan kungen och hans närmaste män å ena sidan och bärsärkarna å andra sidan var inte oproblematisk. För att förstå detta så kan vi läsa berättelsen om Starkad den Gamle, som ger en del insikter i relationen mellan bärsärkarna och den reguljära hären. I hans kväde så beskrivs hur Oden och Tor argumenterar med varandra inför de andra gudarna om Starkads öde:

Tor tog då till orda: ”Hans farmoder föredrog en jätte framför Asa-Tor, han skall därför aldrig få hvarken son eller dotter, utan varda den siste af sin ätt”.
Odin svarade: ”Han skall lefva i trenne människoåldrar.”
”Men i hvar mansålder utöfva ett nidingsdåd”, tillade Tor.
Odin fortsatte: ”Jag skänker honom de bästa vapen och kläder”, Tor inföll: ”Men han skall aldrig äga hvarken hem eller land.”
”Han skall dock hafva öfverflöd på gods och guld”, sade Odin.
”Men aldrig tycka sig hafva nog”, svarade Tor. ”Seger och klokhet skola städse följa honom”, sade Odin. Men han skall aldrig komma ur striden utan svåra hugg och sår”, svarade Tor.
”Jag gifver honom skaldegåfvan för att han må kunna dikta om sina bragder och tala väl och öfvertygande”, sade Odin.
”Men aldrig skall han minnas hvad han sagt”, tillade Tor.
”Den högsta ära och aktning skola de yppersta kungar och höfdingar skänka honom”, sade Odin.
”Men städse skall han varda hatad af menige man”, tillade Tor.

Ur De Nordiska Hjältesagorna av Kata Dalström

I nordisk mytologi så står asarna för ordning, och jättarna för kaos. Ordning råder i Asgård och kaos råder i Utgård. Människornas värld, Midgård, befinner sig mitt emellan och det är här som kaos och ordning möts.

Tor är här en representant för krigarklassen. Han står för skydd av Midgård och den organiserade striden. Han är alla jättars svurne fiende, så bara det faktum att Starkads farfar var en jätte gör att han är fientligt inställd till honom.

Oden å andra sidan är en gud som reser runt i världen ensam och som använder magi för att vinna strider. Han strider också mot jättarna, men samtidigt är han närmare kaos vilket gör att Tor och Oden inte alltid drar jämnt.

På samma sätt har Odens krigare och de reguljära soldaterna en ansträngd relation. Om vi läser argumentationen mellan Oden och Tor så framträder bilden av vad bärsärkarna kunde tjäna, och vad de var tvungna att ge upp.

De positiva sidorna i att bli en bärsärk var först och främst att man var garanterad en plats i Valhall hos Oden. På ett sätt börjar man sitt liv som bärsärk där. Eftersom man ger sitt liv åt Oden så är man mytologiskt sett redan död. Den som redan är död kan inte dö.

Starkad skall få leva tre gånger så länge som en vanlig man, men i varje livsålder kommer han att begå ett nidingsdåd. Detta återspeglas i den grekiska hjältesagorna av att hjälten nästan alltid har begått en ungdomssynd som driver honom ut i världen där han kan förverkliga sitt öde som hjälte.

Det finns även ett slags fattigdomslöfte för bärsärkarna här. Visserligen ska de få de bästa vapnen, de finaste kläderna och guld och rikedom i överflöd. Men de ska inte ha några arvingar, och får inte ägan någon mark.

Det kan tyckas som ett märkligt fattigdomslöfte för en modern människa, men dåtidens människor hade ett annat sätt att se på saken. En mans verkliga rikedom var inte (bara) de ägodelar han lyckades skaffa sig under livet, utan det som han lyckades bygga upp som skulle överleva honom. Barn och arvingar, land som kunde gå i arv och ett gott rykte var mer värt än allt guld.

Saker var sådant som man kunde få med sig i graven, eller som plötsligt kunde gå förlorade. Arvingar, land och ett gott rykte däremot tog man inte med sig i graven utan de levde efter att man hade dött. Detta synsätt återspeglas på flera sätt i Havamal.

Så, en bärsärk var rik i detta livet, men all rikedom skulle han komma att ta med sig till den andra sidan.

De sista fyra raderna beskriver hur en bärsärk måste ha rätt att tala väl om sig själv, eftersom man inte kommer att tala väl om honom efter hans död. Varför kommer man inte att tala väl om honom? Jo, för att han inte kommer att vara populär bland gemene man (Tors folk).

Även dessa rader handlar om hur bärsärken offrar sitt arv för att kunna inrikta sig helt på sin uppgift som Odens krigare. Att kungarna talar väl som bärsärkarna torde bero på att de gärna vill ha bärsärkarnas hjälp i strid.

Så, det verkar alltså ha funnits en konflikt mellan de reguljära krigarna som företräds av Tor, och bärsärkarna som företräds av Oden. Tors män strider för att bevara ordning och för att skydda sin hembygd, medan Odens krigare vill ha världslig ära och rikedom på vägen mot den fysiska döden och Valhall.

Och faktum är att detta är ett av de mest centrala temana i Iliaden.

Under mer än halva boken så sitter Achilles i sitt tält och vägrar delta i striderna. Anledningen är att kung Agamemnon har tagit Achilles krigsbyte i form av en slavinna. Inte ens när Trojanerna hotar bränna Ackaiernas skepp så ingriper Achilles.

Bara när hans närmaste och käraste vän, Patroklos, dör så ger han sig in i striderna och vinner då kriget för Ackaierna. Men i den processen så offrar han sitt eget liv.

Achilles är, till skillnad från de nästan alla de andra hjältarna, inte en kung. Agamemnon är en kung, Odysseus är en kung, men inte Achilles.

Däremot så är han ledare för Myrmidornerna, vars namn syftar på myror. Det vill säga att de är små, och myllrande. Det syftar alltså på en grupp unga krigare. Kanske är dessa någon slags ulfhednar som leds av bärsärken Achilles.

Så, konflikten mellan de reguljära soldaterna (Tors män), och bärsärkarna (Odens män) återkommer i olika former så långt bort, och så långt tillbaka i tiden som i Iliaden.

Att bärsärkar till synes ha hög tidspreferens, kanske är en förutsättning för deras livsstil. Om man vet att varje strid är på liv och död, så gör man kanske bäst i att inte tänka så långt fram utan att försöka njuta av sin rikedom och sin kortlivade ära så fort det går.

Där tror jag också att skillnaden mellan Tors soldater och Bärsärkarna står. En vanlig soldat kämpar för sin hembygd, men han har samtidigt något att förlora. En bärsärk kan kasta sig in i striden utan tanke på de långsiktiga konsekvenserna. Han är redan död, och jordelivet är bara en kort anhalt på vägen till Valhall.