Bärsärkens lott

Tänk dig att du står främst i ledet, framför de andra kämparna.

På andra sidan ängen framför dig ser du hundra man. Deras blanka svärd och bucklorna på deras sköldar glänser i skenet från den uppgående solen.

Du och dina kamrater, alla bärsärkar, rådde den unge och av krigföring ännu ovane kungen att ni skulle ställa upp med ryggen åt den uppgående solen, och er strategi ser ut att ha lyckats. Fienden kisar mot solen, och detta kommer att vara avgörande.

Valfader. Ygg. Oden.

Du har varit med om flera krig, och ännu fler slag. Din kropp bär spåren av varje drabbning. Du haltar lätt på höger ben efter ett fegt hugg mot benet förra året. Vänster axel smärtar varje vinter och du ser inget på vänster öga.

Trots all smärta, och den uppenbara risken för att du inte kommer att få se solnedgången, så är det för sådana här ögonblick som du lever. Du och dina kamrater står framför de andra krigarna. Efter att ha rådfrågat trollkvinnan som ni alltid har med er så valde ni att inte ta några sköldar med i striden, och på era bara överkroppar kan man se tatueringarna och ärren.

I handen håller du ditt trogna svärd, Tirfing. Du fick svärdet i gåva av en dansk kung. Han i sin tur hade vunnit det i envig mot en kung i Götaland. Ursprungligen var det smitt av ett par dvärgbröder i Saxland. Det sägs att den som bär svärdet aldrig har förlorat en strid. Du kommer att pröva den spådomen om bara några minuter.

Du har lämnat alla dina rikedomar hos kungen. Flera kistor fulla av guld och silver från alla dina härtåg. Om du dör idag kommer de att följa dig in i din hög. Kungen har lovat att alla rikedomar ska följa med dig oavkortat. Dina kamrater kommer att hålla honom vid det löftet. Om de överlever, och om han överlever.

Någon av er börjar stridsropet: ”Oden! Oden! Oden!”

Snart kommer du att sitta vid hans sida, i Valhall. Men förhoppningsvis inte idag. Du ropar namnet på din gud. Det svekfulle Valfadern.

Redan när du som liten valp blev upptagen som ulfheden, så sade du farväl till din släkt och till ditt jordeliv. Men när de andra valde att återfödas och återgå till livet, så valde du att gå djupare in i det heliga tillståndet. Du såg dem gifta sig, få döttrar och söner. Du såg dem ärva mark från sina fäder. När deras söner så småningom blev gamla nog att bli ulfhednar så tog du hand om dem och lärde dem att bli dugliga krigare.

Men själv har du aldrig upplevt något av det. Det är inte din lott. Din lott är att vinna segrar åt din konung. Och det ska du göra nu. Bärsärken bredvid dig ser på dig, och med en nickning ger du signalen. Han börjar rusa mot fienden medan han höjer spjutet och kastar det så att det seglar in i fiendens led.

”Jag giver er åt Oden!” Bärsärkarnas gemensamma rop ekar över fältet.

Du tar sikte på en av fiendens kämpar. Han flackar med blicken. Han kommer att vika undan. Det är där ni kommer att bryta igenom fiendens linje. Du höjer svärdet och kastar dig mot mannen. Han viker mycket riktigt undan.

Du följer efter och hugger ner honom. Dina kamrater slutar upp bakom dig. Du är det första svinet i fylkingen, eggen på svärdet som ska kapa fiendens här på mitten. Det är verkligen idag som du kommer att träffa Oden. Det är bärsärkens lott.

Du hör dig själv åkalla valfaderns namn. Den fruktansvärde Yggs namn.

”Oden, jag kommer idag!”

En reaktion på ”Bärsärkens lott

  1. Frejdigt skrivet – man påminns om Viktor Rydbergs dikt, som i och för sig väl syftar på händelser från 300 talet enligt vår tideräkning, men till sitt motiv drar emot Hellensk bronsålder:

    ”Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar, dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem. Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden! … Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet; skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt!”

Kommentarer inaktiverade.