Larth, tjurlöparen

Larth såg uppåt längs vägen som ledde till målet. Där borta, fem hundra långa steg norrut låg hedern och äran. Den som först kom fram skulle vara tjurkung under resten av året. Han skulle vara jord-drottningens partner under resten av året. Han skulle sitta vid hennes sida vida alla festiviteter och ceremonier ända till nästa år.

Inte bara skulle han vara i centrum och beundrad i ett helt år. Han skulle dessutom får den bästa maten. Som representant för tjur-guden så skulle det vara många kvinnor som ville att deras barn skulle få del av hans livskraft.

Han stod naken vid startlinjen tillsammans med de andra tävlande. Han tittade åt höger, och vänster på deras nakna kroppar. Alla var unga och starka efter vad han kunde se. Han kände igen de flesta. De var i hans ålder, kanske några år äldre eller yngre. De bodde i byarna omkring offerplatsen och alla hade sina anmödrar i dösarna på östra sidan om paradvägen.

Bakom dem var tjurarna fortfarande instängda bakom den flyttbara väggen som skulle lyftas när de hade kommit de första hundra stegen. Då skulle tjurarna komma rusande, och det gällde då att inte stå i vägen. De släppte inte iväg alla tjurarna på samma gång, utan så gott det gick så försökte de se till att det kom nya tjurar ända tills vinnaren hade kommit i mål.

Det var viktigt att visa sig som en värdig ättling inför anmödrarna. Hela den här ceremonin handlade om det. Om han gjorde bra ifrån sig så skulle han få belöning i livet efter detta, men om han vann så skulle han få belöning redan i detta liv. Han tänkte i alla fall göra så gott han kunde.

Han kände en kall bris från havet som bredde ut sig en kort bit åt väster. Mellan stammarna i palissaden kunde han se havet, och på andra sidan av det så skymtade han andra stranden. Han hade aldrig varit där, men han hade träffat en man som brukade åka dit och idka byteshandel.

Han hoppades kunna bli handelsman en dag. Han trodde att han skulle kunna bli bra på det, och man kunde få många barn i det yrket. När han hade berättat för mor om sina planer så hade hon först blivit förfärad, och sedan hade hon blivit arg och skällt på honom.

Man kunde bli rånad, eller så kunde man bli tagen till fånga och såld som slav, eller så kunde man bli ihjälslagen om en affärsuppgörelse gick illa. Hon hade försökt övertala honom att bli en hederlig bonde. Hon hade hotat och trugat.

Det var därför han hade anmält sig att bli tjur-löpare. Hon kunde inte hindra honom från det, och om han vann så skulle hon inte kunna hindra honom från att göra precis som han ville även efteråt.

Han såg sin mor och sina syskon stå på hennes anmoders dös som låg ungefär halvvägs till målet. Förra årets tjurkung stod på en platå ovanför dem. Han höjde händerna och ropade högt så att alla, inklusive åskådarna skulle höra.

“Tjur-löpare, gör er redo.” Han höll händerna högt ett ögonblick innan han snabbt sänkte dem som tecken på att loppet hade startat. Genast började det knuffas och skuffas, men Larth tänkte inte låta sig bli lämnad på efterkälken. Han trängde sig förbi ett par pojkar som blockerade hans löpväg och när han nu hade fritt fält så kunde han utnyttja sin snabbhet. Det var tre pojkar framför honom, men han trodde att han nog skulle kunna komma ikapp och förbi dem.

När de hade kommit ungefär hundra steg så hörde Larth mullret av tjurklövar bakom sig. Han tittade över axeln och såg en tjur med sänkta horn som kom i full fart mot honom och de andra löparna. Han vände ögonen framåt och fokuserade på att inte snubbla. Bakom sig hörde han skrik av smärta när de sista löparna trampades ner.

En snabb blick bakom sig och han bytte spår innan tjuren kom fram. En av de andra killarna var inte lika alert, och Larth såg hur han blev stångad och kastad upp på palissaden innan tjuren rusade vidare.

Larth tittade bakom sig igen, och nästa tjur var inte långt bakom. Det var en lucka bokom honom, och tjuren hade uppenbarligen siktet inställt på honom nu. Han skuttade till höger och sedan till vänster, men tjuren närmade sig snabbt. Han tittade desperat framåt. Det fanns en lucka i palissaden en bit framåt. Tanken slog honom att fly ut där, men han bet ihop. När tjuren var så när att han nästan kunde känna dess frustande andedräkt i nacken så kastade han sig nedåt och lade sig intill palissaden.

Tjuren sprang förbi honom, vidare fram mot de främsta löparna. Han var snabbt på fötter igen och sprang vidare. Framför honom såg han hur en av de tre pojkarna framför honom fick ett tjurhorn i ryggen. Pojkens skrik ekade mellan stockarna i palissaden och blodet rann ner längs tjurens horn. Djuret stannade och skakade på huvudet och pojken lossnade från hornet och föll lealös till marken. Sedan tog det upp jakten på de två pojkarna i täten.

Larth fortsatte springa. En ny tjur var honom på spåren, men det här djuret var mer fokuserat på att springa, så han kunde lätt finta det. Även pojkarna i täten lyckades undvika att bli stångade. Men de gruffade och puttades med varandra, så Larth märkte att han närmade sig dem.

Den större av de två pojkarna lyckades fälla sin motståndare, som hann resa sig precis när Larth kom ikapp honom. De började närma sig målet och Larth pressade sig till det yttersta. Pojken bredvid honom måste ha varit den starkare löparna av de båda som lett loppet dittills, för han och Larth tog in på den större pojken framför dem.

De hörde på nytt klövar bakom sig och de kastade sig åt var sitt håll just som tjuren svängde med hornen mot dem. Den missade som tur var och rusade vidare mot ledaren. De var väldigt när målet nu, och det här var den sista tjuren som de skulle behöva oroa sig för innan de kom till målet. Larth såg hur ledaren försökte finta, men han var för trött och för långsam. Han snubblade och tjuren böjde ner huvudet och stångade honom i magen där han låg. Pojken släpades med flera steg innan tjuren stannade och vände sig om mot Larth och pojken bredvid honom.

På marken vid dess klövar så rann livet ur den före detta ledaren. Han hade ett stort sår i sidan ur vilket det rann mörkt blod i en strid ström. Tjuren frustade och tittade på Larth och den andre pojken. De hade båda stannat när de såg tjuren stanna. De tittade på varandra och på tjuren.

Larth såg att den andre pojken tvekade. Det här var Larths chans. Han bestämde sig. Det var nu eller aldrig.

Utan att tveka så ropade han på tjuren. “Här! Här!” samtidigt som han började jogga framåt. Tjuren skrapade med foten i marken och satte full fart mot honom. Larth siktade rakt mot tjuren. Han tittade den rakt i ögonen. “Kom rakt mot mig”, tänkte han. “Inte höger, inte vänster. Rakt mot mig.”

Tjuren galopperade rakt mot honom sänkte huvudet. Just när den skulle till att stånga Larth, så sträckte han fram händerna och kastade sig över tjurens huvud. Under hans mage svängde tjurens horn förbi, men när han kände det så insåg han att han redan hade vunnit. Han satte händerna på tjurens rygg och gjorde en volt över baken på djuret. Han landade på fötterna, och i ett segerrus så fortsatte han springa ända in i mål.

På andra sidan mållinjen gjorde palissaden en skarp högersväng. Han sprang runt hörnet och där på väggen hängde ett nät som han snabbt klättrade upp i.

När han stack upp huvudet över palissaden så hörde han publikens jubel. Här, närmast målet var det mer publik än vid starten. Han vinkade innan han fortsatte över palissaden och ner på andra sidan.

Genast blev han omringad av åskådare som ville gratulera honom. De lyfte upp honom, och bar honom fram till podiet där jord-drottningen satt. Larth såg henne sitta där. Hon hade en stor barm, breda höfter, dubbla hakor och en stor, rund mage. Hon hade valts ut för sin figur, och det syntes. Larth hade nog aldrig sett en lika vacker kvinna.