Neolitisk tjurrusning

Precis bredvid motorvägen mellan Trelleborg och Vellinge i sydvästra skåne, söder om Malmö så hittade man för cirka tio år sedan en för Norden unik samling fornminnen. Kanske vittnar dessa om en neolitisk mandomsritual som än idag utspelar sig en gång om året i Pamplona.

Det var sedan tidigare känt att det var gott om stendösar i området, närmare bestämt 22 stycken! Det heter Döserygg, just på grund av alla stendösar. När man så började bygga den nya motorvägen så gjorde man många fler fynd.

Bland annat så fann man en lång “processionsväg” kantad av palissader på båda sidor. Processionsvägen går längs med ryggen där dösarna är byggda. Man har sett på andra håll att dösarna inte bara var gravar, utan att området runt gravarna har tjänat som mötesplatser. Antagligen har man haft ceremonier där man har kommunicerat med, eller åtminsone hedrat sina döda anfäder.

Processionsvägen fångar min fantasi, eftersom den visar på samma tradition av träkonstruktioner som gav upphov till Sarupsanläggningarna som jag har skrivit om tidigare. Processionsvägar finns även på andra håll i Sverige, och anmärkningsvärt är att vissa av dem har varit i bruk så sent som på 800-talet. Kanske var det så att dessa vägar helt enkel övertogs av båtyxefolket och att traditionen helt enkel fortsatte ända fram till vikingatiden.

Men vad var anledningen till att man omgav en väg med en palissad?

Kanske var det så att vägen var helig och måste hållas avskild från omvärlden. Vi vet inte om palissaden var utsmyckad på något sätt, men kanske var den lövad och prydd med blommor. Kanske var den behängd med djuroffer. Det borde ha givit väldigt olika stämning.

Om man utför en procession innanför en palissad, så borde det förta en del från åskådarnas upplevelse. Ljud borde bli dämpade och det borde vara svårt att se, men kanske bidrog detta till mystiken omkring ceremonin. För dem innanför palissaden så borde det tvärt om ha förstärkt ljud, dofter och ha bidrag till ett totalt fokus på ritualen.

Om nu dösarna också var fokus för ritualer, så borde palissaden ha avskilt vägen från dösarna. Kanske var det en del av ceremonin, eller så kanske det var helt separata ceremonier. Om dösarna är tillägnade de döda, så kanske det som färdades på vägen måste hållas avskilt från de döda. Men varför måste vägen i så fall vara så nära dösarna?

En annan tanke är att palissaderna var till för att leda kreatur till offerplatsen. Kanske var det sport för unga män att springa framför tjurarna som skulle offras. Man kommer att tänka på tjurrusningen i Pamplona. På Spanska kallas tjurrusning för “el encierro”, inhägnad. Så, kanske är vi något på spåren här.

Tjurrusningen sker när man leder tjurarna som ska delta i (offras under) tjurfäktningen. Tjurfäktning är en mångtusenårig tradition som antagligen går att spåra tillbaka till de första jordbrukarna.

I Gilgamesheposet från Mesopotamien, så beskrivs hur Gilgamesh dansar framför en tjur med ett skynke och sticker den med svärd, en ganska exakt beskrivning av tjurfäktning. Det finns även bilder från Knossos där unga män hoppar över en tjur. Ett av Herkules stordåd var att tämja tjuren på Kreta genom att brotta ner den och nästan strypa den. Så att unga män visar sitt mod genom att kämpa med en eller flera tjurar är en ofta förekommande ritual

Kanske är det här som vi hittar förklaringen till varför det finns en väg, varför den är inhägnad och varför den går så nära dösarna. Tjurrusningen var ett sätt för unga män att visa sitt mod för sina förfäder. Därför var det tvunget att vägen låg så nära dösarna.

Den inhägnade vägen har en intressant form. Från sydost till nordväst så går den först nästan alldeles rakt i 600 meter för att sedan göra en snabb högersväng följt av en skarp vänstersväng. Halvvägs längs raksträckan och nära slutet finna små öppningar i palissaden.

Jag vill hävda att dessa svängar och öppningar har en funktion.

Tjurar är snabbare än människor, men de är stora och tunga och svänger inte så skarpt när de har kommit upp i full fart. Dessa skarpa svängar och öppningarna skulle kunna vara ett sätt för deltagarna att komma undan.

Rutten som man springer i Pamplona har ett par liknande svängar, och mest betydelsefullt så gör vägen en skarp sväng precis innan tjurarna leds in på arenan.

Så, även om syftet är att visa sitt mod, så måste det vara möjligt att undkomma tjurarna. Om man följer upplägget från Pamplona så bör det ha funnits någon slags arena i slutet på palissadvägen. Spåren av denna skulle i så fall ligga under motorvägen och själva byn Håslöv.

Själva Sarupsanläggningarna skulle definitivt kunna vara arenor där rituella offer i form av tjurfäktningar har utförts. Kanske är det den mest rimliga förklaringen till att de ursprungligen uppfördes. Sedan kan användningsområdet ha ändrats till någon typ av försvarsanläggning när indoeuropéerna vandrade in.