Fotsulor på hällristningar

Näst efter skålgropar, skepp och kanske solkors, så är fotsulor det vanligaste motivet på hällristningar. Ibland ser de bara ut som ovaler, oftast har de ett streck tvärs över så att de nästan ser ut som att det är avtryck från en klackförsedd sko. Det finns även mer eller mindre realistiska avbildningar av fötter med hålfot och tår.

Fötterna förekommer i olika konfigurationer, ofta sida vid sida som fotspår från någon som står still, men det är inte ovanligt att de ser ut att gå över hällen.

En teori som jag tidigare har gillat är att detta motsvarade en osynlig gudom som man inte får avbilda, men att man kan avbilda dess fotspår. En annan teori är att det står för förfäderna som delta vid ceremonier som hålls vid hällarna.

Efter att ha lyssnat på den utmärkta podcasten Brute Norse så har jag kommit på andra tankar. Under alla tider har stillastående vatten varit en portal till “andra sidan”. Under stenålder och järnålder så offrade man människor vid heliga sjöar och sankmarker. Man hittar dessa kroppar i makalöst välbehållet skick på grund av att vattnet på dessa ställen är helt syrefri.

Under bronsåldern så verkar man inte ha offrat människor på dessa ställen, men olika materiella tillgångar var vanliga offer. Man har hittat vapen och saker av guld som ser ut att ha offrats i träsk.

Hjortspringbåten verkar vara ett gigantiskt träskoffer där man har släpat en båt som tillhörde fientliga anfallare som man besegrat flera kilometer inåt landet till ett träsk där man sänkte det tillsammans med döda fiender och deras vapen. Detta skedde under järnåldern.

Om man står stilla med tårna i vattnet och tittar ner i sådant vatten en stilla dag så ser det ut som att det finns en spegelvärld där allt ser nästan exakt likadant ut, men med en del märkliga skillnader. Bland annat så byter höger och vänster plats. Det är en vanlig föreställning i äldre religioner att det finns en spegelvärld där upp är ner, höger är vänster och att folk går baklänges.

Stilla sjöar och sumpmarker är portaler till dessa världar och man kan skicka budbärare till andra världen genom att döda dem och sänka dem till botten. Man kan även visa upp döda fiender och fientliga vapen för gudarna genom att skicka dem genom samma portal.

Jag tänker mig att fötterna på hällristningarna motsvarar fotsulorna på en person på andra sidan, antagligen då en anfader eller anmoder. Detta skulle förklara varför det ibland finns barnfötter på hällristningarna.

Om man nu börjar tänka sig att själva hällen motsvarar ytan på en stilla sjö, och att det är fotsulorna från en person under vattnet man ser, så ligger det nära till hands att tänka sig att hela hällen avbildar saker från “andra sidan”, och att hällen i sig är ett sätt att kommunicera med gudarna.

Kanske är detta anledningen till att man inte har hittat några träsklik från bronsåldern? Därför att dessa offer skedde vid hällarna istället, och att kropparna då inte har bevarats kanske för att de har blivit kremerade eller har fått ruttna vid hällen.