Solförmörkelser under Nordisk Bronsålder

Solen brukar hållas fram som den viktigaste gudomen under bronsåldern. Det styrks av olika artefakter, bland annat av solskivan som Egtvedflickan begravdes med, men kanske framförallt av Trundholmvagnen. Om det stämmer, så måste solförmörkelser ha varit mycket skrämmande händelser.

I berättelsen om Ragnarök berättas hur Fenrisulven till slut äter upp solen, och nog måste dåtidens människor ha uppfattat en solförmörkelse som just det. Men hur ligger det till med solförmörkelser under nordisk bronsålder.

Solförmörkelser i det område som omfattas av nordisk bronsålder 1800 – 500 f.kr.

Min vana trogen har jag skapat en karta med alla solförmörkelser mellan 1800 f.kr. och 500 f.kr. Punkterna på kartan indikerar var förmörkelsen i fråga hade sitt maximum, så ut från varje punkt går ett stråk där förmörkelsen antingen ökade eller minskade. Stråkets riktning beror på tiden på dagen och på året, och det övergår just nu min python-fu.

En slående detalj är att under hela detta 1300 år lång spann, så verkar det bara ha inträffat en enda solförmörkelse i Götaland, Danmark och södra Norge. En enda!

Kanske var det så att soldyrkan mycket riktigt var väldigt stark, och man lyckades sålunda hindra solen från att bli uppäten. Vad man gjorde för fel i området mellan Vänern och Vättern i tiden som ledde upp till år 1791 f.kr. får vi nog aldrig veta, men det måste ha varit illa.

Skämt åsido. Vetenskapen har lyckats förklara just fenomen som solförmörkelser. Det har varit de senaste fem hundra årens största intellektuella bedrift, och de teknologier som har kommit i dess spår har förbättrat livet för miljontals.

Därför är det kanske inte så konstigt att man har försökt framhäva vetenskapen som den universella förklaringsmodellen. Men på vägen har vi tappat bort något mycket viktigt. Vi kan inte längre se magin i världen. Vi har separerat oss själva från resten av naturen och kan inte längre förstå en solförmörkelse på ett metafysiskt plan.

Vad innebär det att solen ständigt jagas av en hungrig varg? Vad innebär det att den varje kväll försvinner ner till dödsriket och färdas på ett skepp över dödsrikets hav? Vad innebär det att den återföds varje morgon? Och vad innebär det att den ibland, men väldigt sällan, försvinner mitt på dagen för att sedan åter framträda?

Detta är inte ett primitivt sätt att se på världen. Snarare är det primitivt att tro att man bara för att man har sett hur urverket fungerar, genast förstår vad tiden är.

Kan vi återgå till att kunna betrakta världen med bronsålderns ögon? Det kan vara nästa 500 års största utmaning.

Annonser