Slaget vid Kadesh

Året var 1274 f.kr. och Egypten och Hittiterna hade varit i krig i många år. Det man trätte över var kontrollen över det som idag är norra Israel, och södra Syrien. Slaget stod utanför staden Kadesh, som låg i nuvarande sydvästra Syrien. Staden Kadesh var dominerad av Hittiterna, men det var en extrem utpost i det Hittitiska riket vars centrum låg i staden Hattusa när nuvarande Ankara i Turkiet.

Slaget är känt eftersom det dokumenterades noggrant av Faraos sekreterare, och även om berättelsen i vissa delar förhärligar Faraos mod, så är det ändå ganska rättvist beskrivet. Det är också känt för att det var det största slaget med stridsvagnar under bronsåldern. Kanske måste man gå ända fram till första världskriget för att så många stridsvagnar (även om de då inte var hästdragna) ska vara involverade i ett enda slag.

På den Hittitiska sidan fanns det 3500 tunga stridsvagnar, som hade tre mans besättning. Utöver detta så hade den Hittitiske kungen Muwatallis II 17000 infanterister på sin sida. På den Egyptiska sidan fanns det 2500 lätta stridsvagnar, som hade två mans besättning. Den Egyptiske Faraon, Ramses II hade även 19000 infanterister.

Egyptierna hade som mål att inta staden, och för att göra detta avancerade de från söder, över floden Orontes som gjorde en båge öster om staden och sedan svängde västerut cirka en mil söder om staden.

Översiktsbild slaget vid Kadesh

När Farao hade korsat floden så råkar hans mannar på ett par beduiner. Dessa säger sig tala för en allians av beduinstammar som vill alliera sig med Egyptierna. De berättar även att Muwatallis trupper ännu inte har anlänt och att staden är helt oförsvarad.

Det Farao inte vet är att dessa två ”beduiner” är agenter utsända från den Hittitiske kungen för att ge Farao falsk information. Oturligt nog för Farao, så sväljer han betet och tar sin egen division med sig och avancerar snabbt mot staden för att kunna inta den innan Hittiterna kommer fram.

Muwatallis å sin sida väntar öster om staden på andra sidan om Orontes. Detta är en säker plats, eftersom floden bara går att vada över på två ställen. Den ena strax söder, och den andra strax norr om staden. Härifrån kan han se hur Farao kommer ridande över slätten.

Farao stannar för att omorganisera sina trupper strax öster om staden. I det här läget så träffar de på spejare från Muwatallis, och de inser att de har blivit lurade. De tar spejarna till fånga och tvingar ur dem information om var Muwatallis befinner sig och hur stora hans trupper är. Farao inser faran och sänder bud söderut till sina trupper att raska på över floden.

Under tiden avancerar nästa division (P’re) av den Egyptiska armén helt ovetande om faran över slätten. Muwatallis har skickat hälften av sina stridsvagnar över det södra vadet för att sondera egypterna som avancerar. Dessa finner hela P’re-divisionen i marschformation och kan enkelt köra ner infanteriet och krossar hela divisionen.

De svänger sedan norrut och anfaller Ramses division (Amun) söderifrån. De flyende Egyptiska trupperna skapar kaos i de egna leden när de kommer fram och de Hittitiska stridsvagnarna besegrar lätt det Egyptiska infanteriet. De stiger ur sina stridsvagnar och börjar strida till fots samtidigt som de börjar plundra de besegrade fienderna.

Enligt den Egyptiska beskrivningen samlar nu Ramses de återstående Egyptiska stridsvagnarna och rundar hela sin formation på östra sidan och går till anfall mot de avsuttna Hittiterna. Det Egyptiska försvaret stärks när ytterligare en Egyptisk division (Seth) anländer till slaget från nordväst. (De måste ha tagit en rejäl omväg via nuvarande Libanon.)

Muwatallis försöker avgöra slaget och skickar sina sista stridsvagnar samma väg som de första. Som tur är för Egyptierna så träffar de inte på de avancerande Egyptiska trupperna utan vänder norrut och ansluter till striderna väster om staden. Strax bakom dem så kommer nu den sista Egyptiska divisionen (P’Tah) och när Hittiterna kommer fram så blir de snart anfallna i ryggen. Med dessa förstärkningar så kan Egyptierna till slut krossa de Hittitiska anfallarna och bara några hundra Hittitiska stridsvagnar klarar sig tillbaka till andra sidan av Orontes.

Ställningarna är nu låsta. Muwatallis är säker på östra sidan av Orontes eftersom han inte har satt in något infanteri i striderna. Både han och Ramses räknar med att han med dessa ska kunna hålla vadställena. Han har inte heller någon Anna möjlighet eftersom nästan hela hans stridsvagnsstyrka är förintad. Han väljer därför att söka ett fredsavtal.

Detta fredsavtal håller under de återstående 100 åren av det Hittitiska riket. Det går senare under i den s.k. bronsålderskollapsen. Men fram till dess så sker det många giftermål mellan Egypten och Hittierna.

Man kan lära sig en del om hur man använde stridsvagnar under den här tiden genom att studera slaget vid Kadesh.

För det första kunde stridsvagnar, även Hittiternas tyngre och långsammare sort, användas för att attackera infanteri när de inte är i formation. Verkan är så stor att man helt förintar infanteriet, och det går så fort att man direkt kan ta upp jakten på de medföljande stridsvagnarna.

För det andra så valde de Hittitiska stridsvagnsbesättningarna att ganska snabbt stiga ur sina stridsvagnar och ta upp striden till fots. Alltså måste de ha haft med sig sköldar, spjut och svärd i stridsvagnen.

För det tredje så kunde åtminstone några av de Hittitiska stridsvagnarna fly fältet när Ramses anfaller.

Det verkar alltså som att Hittiterna använde sina stridsvagnar som trupptransporter. Det vill säga att de mer liknade 1800-talets dragoner, vilka var infanteri som transporterade sig på slagfältet till häst och när det var dags för strid steg ner och stred som infanteri.

Den Egyptiska stridsvagnen var lättare med bara två mans besättning, och antagligen snabbare. Dessa borde inte ha varit lika effektiva som infanteri, men kanske är det därför man ser bilder på Ramses där han skjuter sin pilbåge från sin stridsvagn över huvudena på sina draghästar.

Antagligen red man i loopar framför fiendens formationer och sköt med pilbåge mot de främsta leden. Eftersom man var så snabba och manövrerbara så kunde man snabbt komma inom skotthåll för att avlossa sina pilar och sedan kunde man snabbt ta sig utom skotthåll och välja ett nytt mål.