Språken i Europa cirka 1200 f.kr.

För ett par inlägg sedan använde jag Swadeshs metod för att förutsäga när Svenska separerade från våra grannspråk. Den gav vissa förutsägelser som kanske kunde backas upp av faktiska historiska händelser. Men, det finns proffs som gräver djupare i materialet, och de har konstruerat nedanstående träd.

Det indoeuropeiska språkträdet med separationsdatum från nutid.
http://www.sci-news.com/othersciences/linguistics/science-indo-european-languages-originated-pontic-caspian-steppe-02516.html

Låt oss nu backa klockan till år 1200 f.kr, eller 3200 år sedan. Detta är höjden av bronsåldern i Norden. Vid medelhavet utspelar sig de händelser som skulle förevigas i Iliaden. I norra Tyskland står ett slag vid floden Tollense.

Vid denna tidpunkt hade Germanska, Latin och Keltiska skiljt ut sig från varandra. Man ser i grafen att det då hade gått cirka 800 år sedan Latin och Keltiska hade separerat, och cirka 1200 år sedan Germanska separerade från den gemensamma europeiska grenen av det indoeuropeiska språken.

Om vi letar upp Svenska i grafen, och ser när Svenska och Danska (nord-ostgermanska) separerade från Norska och Isländska (nord-västgermanska), så ser vi att det antas ha skett för cirka 1100 år sedan. Föregångaren till Engelska och Tyska separerade från de nordgermanska språken för cirka 1600 år sedan.

Så om vi antar att separationstid går att översätta till ömsesidig förståbarhet, så kan man anta att en person som reste från Norden genom Europa skulle ha upplevt språkskillnaderna ungefär så här.

Låt oss kalla vår resenär för Orvar (som betyder pil, ”Arrow” på engelska). Han reser från Österlen och kommer till Danmark. Där talar man samma språk som han är van hemifrån. Han reser vidare till Rhen och börjar resa ner för den. Hela vägen genom norra Tyskland kan han tala sitt hemspråk utan risk för missförstånd.

När han kommer ner till alperna så kommer han in i ett område där man talar Keltiska. Här börjar det bli lite svårare att förstå. Germanska och Keltiska separerade för 800 år sedan, så det är ändå lättare att förstå än för en Svensk att förstå en Norsk, men lite svårare än att förstå en Dansk. Svårigheterna för Svenskar och Danskar att förstå varandra kommer inte främst från språkskillnader, utan från uttalsskillnader.

Det som skiljer Germanska å ena sidan från Keltiska och Latin å andra sidan är bland annat att P i början på ord blir F. Exv. Pater blir Father, Piscis blir Fisk. Så, det är nog ungefär som för en nutida Svensk att förstå de runda Danska konsonanterna.

Orvar hankar sig fram och lyckas få en guide som heter Lars. Han kan hjälpa Orvar över bergen till norra Italien. Där bor Etruskerna och det är tur att Orvar har en guide som kan Etruskiska. Lars är för övrigt ett väldigt vanligt namn i Etrurien. Kanske uttalades det som Larth, eller till och med som Darth. Etruskiska är ett språk som inte är släkt med något nu levande språk, och utan guide hade Orvar haft mycket svårt att ta sig fram.

De fortsätter vidare söderut till Latium, där Orvar återigen kan göra sig förstådd på egen hand. Latin och Germanska är ungefär lika olika som Germanska och Keltiska. Keltiska och Latin är vid den här tidpunkten väldigt lika, ungefär som Svenska och Danska.

I Latium (för Rom är inte ännu grundat), så kan Orvar sälja den bärnsten han har haft med sig. I utbyte får han kanske brons, eller kanske guld. Kanske var den han bytte med en Egyptisk, eller grekisk handelsman som hade gjort motsvarande resa söderifrån, eller österifrån.

Vi vet att det fanns mycket utbyte mellan Norden och medelhavet, eftersom man har hittat bärnsten från Östersjön ända nere i Egypten. Dessa handelsvägar var redan på den här tiden mycket gamla, eftersom man redan under neolitisk tid exporterade flinta ner i Europa. Den Nordiska flintan var av mycket hög kvalitet eftersom den hade få sprickor, så man riskerade sällan att en yxa som var nästan klar skulle spricka oväntat och man skulle bli tvungen att börja om från början.

Utöver att språken var lika, så hade man antagligen många kulturella likheter. Gudarnas namn borde ha varit lätta att känna igen, och sättet man dyrkade dem borde ha varit ganska lika. Attityder till liv, heder, handel, giftermål, barnafödande etc., allt borde ha varit mycket lika.

Annonser