Morris Swadesh var en Amerikansk lingvist som studerade hur språk separerar från varandra och från sitt gemensamma ursprung. Han byggde en modell baserat på att språk ändras i en förutsägbar takt.
Modellen bygger på en lista av ord (se nedan) som skall utgöra exempel på de mest centrala delarna i ett språk. Om man jämför orden i listan mellan två språk och ser hur många som verkar komma från ett gemensamt ursprung (en – ein, flyta – flyde, vit – white) så kan man i teorin avgöra när dessa språk senast var samma språk.
Som ett (ovetenskapligt) experiment så jämförde jag svenska, danska, norska , tyska och engelska. Resultaten är mycket intressanta, och trots det enkla och ovetenskapliga tillvägagångssättet så ser det ut som att det stämmer hyfsat med kända fakta.
| Språk | Antal gemensamma | Uppskattat brytning |
| Engelska | 110 | 1457 år sedan |
| Danska | 173 | 414 år sedan |
| Nynorsk | 181 | 309 år sedan |
| Tyska | 123 | 1200 år sedan |
Om vi börjar med engelska, så vet vi att Angelsaxarna migrerade från södra Danmark under 400 och 500 talen. Så, ett uppskattat år omkring 500 e.kr. är alltså spot-on.
Låt oss sätta datumet när Danska och Svenska började glida ifrån varandra till dagen när Kalmarunionen upplöstes. Detta skedde slutligt år 1524 när Gustav Vasa (tvi) skrev under Malmö Recess där Danmark och Norge erkände Sveriges suveränitet. Detta skedde i skrivande stund för 495 år sedan, så uppskattningen på 414 år är väl OK.
Enligt teorierna om språkbildningen ibland de nordgermanska språken så är utgör Norska och Isländska en grupp (den nordvästgermanska språkfamiljen) och Svenska och Danska en grupp (den nordostgermanska språkfamiljen). Svenska och Danska skulle alltså vara närmare släkt än Svenska och Norska. Ändå verkar det som att Svenska och Norska, som här representeras av Nynorsk, separerade cirka 100 år senare än Svenska och Danska.
Nynorsk är dock ett speciellt språk. Det skapades utifrån ett stort antal Norska dialekter år 1929, 24 år efter att Norge hade blivit självständigt från Sverige. Det är alltså till skillnad från de andra språken i jämförelsen inte ett talat språk. Faktum är att varken Bokmål (det andra officiella norska språket) eller Nynorsk talas av någon. Det är ett vanligt missförstånd bland svenskar som man av respekt för våra västra grannar bör undvika. En norrman talar sin dialekt, och han är stolt över den. Sedan väljer han att skriva på Nynorsk eller Bokmål.
Bokmål är en gammal form av Danska, från tiden när Norge var under dansk överhöghet, och det kan kännas väldigt märkligt om man är van att läsa Danska och sedan råkar läsa en text på Bokmål. Jag reagerade en gång på hur en HiFi-tidning kunde vara så full av felstavningar tills jag insåg att den inte var dansk som jag trodde, utan norsk.
Så, det är kanske inte så konstigt att skillnaden ser mindre ut mellan svenska och norska (nynorsk) än den borde vara. En mer intressant jämförelse kanske hade varit mellan Bokmål och Danska.
Till sist så har vi Tyska. Datumet sätts enligt modellen till år 819, och liksom för Engelska så kan man nog säga att detta stämmer väldigt väl. I början på 800-talet så kom de tyskspråkiga delarna av nuvarande Tyskland under inflytande av Frankerriket. Den frankiske kungen, Karl den Store kristnade sitt rike med hård hand och de tidigare naturliga kontakterna mellan nordbor och kontinenten bröts. Kanske var det detta som utlöste att nordiska handelsmän ändrade taktik och istället sökte rikedom längre västerut och med svärd i hand. I vilket fall som helst, så verkar ett datum i början på 800-talet inte orimligt.
Det finns givetvis svagheter i metoden. Engelskan har sedan år 500 lagt sig till med både lånord från Danskan under danelagen och franska från normandernas invasion. Isländskan å andra sidan har ändrats extremt långsamt och inte tagit in några lånord alls. Men, det är ändå intressant hur väl de centrala orden i ett språk följer Swadesh’s modell.
