Om man skulle fråga en vanlig Svensk på gatan om de kan nämna en av Asarna så kommer antagligen den första de kommer på att vara Thor. Under vikingatiden så var Thor en av de mest populära gudarna, och hans namn förekommer i många ortsnamn t.ex. Torsås, Torslanda m.fl. än idag.
I den återskapade indoeuropeiska mytologin nämns åsk- och krigsguden som den som hjälper den tredje mannen att återta boskapen som ormen Nghi eller Midgårdsormen i Nordisk mytologi (eller Nagini i Harry Potter-mytologin) har stulit.
Det återskapade namnet för denna gud är Perkwunos. Denna rekonstruktion är baserad på de baltiska gudarna Perkunas och Perkons, men även slavernas Perun och Parjana från de vediska skrifterna. Dessa gudar är alla associerade med åska och regn, men även med berg.
I den germanska världen så motsvaras dessa namn av Fjörgyn eller Fjörgynn (P blir ett F och K blir ett G enligt Grimms ljudlagar). Fjörgyn nämns i Sången om Harbard som mor till Thor.
För litet är det att neka,
Sången om Harbard #56
långt det är att fara:
en stund det är till stocken,
en annan till stenen,
håll så vägen till vänster,
tills till Verland du kommer;
där träffar Fjorgyn
Tor, sin son,
och skall lära vägen åt ättlingen
till Odens länder.
I Völuspa så nämns Fjörgyn som mor till Tor igen. Den här gången beskrivs hur Tor under Ragnarök dödar Midgårdsormen, men av det giftiga bett som han har åsamkats så kan man bara gå nio steg innan han faller död ner. Detta avslutar berättelsen som startade med hur Perkwunos hjälpte Trito att ta tillbaka boskapen från Nghi.
Då kommer Lodyns
Völuspa #56
lysande ättling;
Odens son
går mot ormen att kämpa
I vrede denne dräper
värjaren av Midgård.
Från sitt hem all draga
döda hädan.
Nio fjät döende
går Fjorgyns son
fram från ormen,
som ofrejd ej fruktar.
Själva namnet Thor kommer från proto-germanskans Thunras och antas vara härlett från ett ljudhärmande ord för åska. Det indoeuropeiska namnet Perkwunos är associerat med det indo-europeiska ordet för Ek, Perku, och i de baltiska och slaviska mytologierna är Perkunas, Perkons och Perun när förknippade med Ekar och berg.
Man kan tänka sig att människan under sten- och bronsålder såg parallellen mellan när de själva slog två stenar mot varandra för att skapa gnistor som sedan lockade fram elden ur fnösket med hur stormguden slog med sin stenhammare mot en sten vilket gav upphov till blixten som sedan antände de största träden, ofta ekar. Denna teori har framförts bl.a. i den här boken. Det skulle förklara kopplingen mellan åskan och hammaren som är Thors främsta symbol.
En intressant sak är att det finska ordet “Perkele”, som är känt för svenskar från bland annat den här grymma parodin på finsk filmkonst, ser ut att vara ett lån från indo-europeiskans Perkwunos. De proto-uraliska folken och de proto-indoeuropeiska folken hade mycket utbyte medan de båda levde i nuvarande Ryssland, söder om Uralbergen.
Det finns en hel del spår av kontakterna mellan Uraliska och Indoeuropeiska folk i form av lånord, särskilt från indo-europeiska till Uraliska.
- *Aryan (vad indo-iranierna kallade sig själva, känt från Rigveda och Zoroastrism) har lånats in i form av Orja, slav eller arbetare
- *Detsa (tio) har lånats in i form av slutledet -deksän för tio Kahdeksän (åtta), Yhdeksän (nio) – Kaks-deksän (två före deksän), Yx-deksän (en före deksän).
- Det finns även fler ord som har med byteshandel att göra.
- Perkele…
Så, vad betyder då Perkele på finska? Perkele betyder ond ande, och är en mycket vanlig finsk svordom. Vissa forskare tror att det är ett gammalt namn på den Uraliska åskguden Ukko, och i så fall är det samma gudom som Thor. Kanske har han då hamnat i onåd i samband med Finlands kristnande. Men det kan vara svårt att förklara hur en så specifik gudom har kommit att stå för något så ospecifikt som “ond ande”.
Kanske är det mer troligt att Perkele lånades in som Perkwunos och då kom att betyda Aryanernas (dem vi tar som slavar) gud. En ond ande som de åkallar i strid.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.