Förra inlägget handlade om Tyr. Jag härledde hans ursprung tillbaka till den indoeuropeiske himmelsguden. Jag skrev där att han har trätt tillbaka från rollen som himmelske fader till förmån för Oden. Så låt oss undersöka Oden.
Copyright https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Sven_Rosborn https://creativecommons.org/licenses/by/3.0
Oden är utan tvekan den mest spännande och mångfacetterade karaktären inom nordisk mytologi. Den enda som kan mäta sig med honom i är möjligen Loke. I de gamla källorna så har Oden över ett hundra olika namn i olika sammanhang. En orsak till att gudarna går under så många olika nämn är att myterna framställs som dikter. Dels för att få ihop allitterationerna, och dels för att det inte ska bli tråkigt så låter man gudarna gå under olika namn som beskriver olika egenskaper hos dem.
Om Tyr nu var den ursprunglige Himmelsguden från indoeuropeerna, var kommer då Oden ifrån? Kan man ens svara på det?
Det har hävdats att Oden invandrade från Asien efter kristi födelse, eller till och med att han är från järnåldern, (Dick Harrisson ställer sig helt vid sidan av debatten).
Oden är förknippad med extas och att skifta skepnad. Detta är karaktäristiskt för shamaner. Därför finns det de som tror att han är en inlånad karaktär centralasiatisk religion.
George Dumézil skriver i “Gods of the ancient norse men” att Tyr och Oden har paralleller med Mitra och Varuna från Vedisk mytologi. Mitra och Varuna är mytologiskt varandras motsatser. “Mitra ‘är denna världen’, Varuna ‘nästa värld’. En Vedisk hymn likställer den förste med Jord och den andre med Himmel. Andra tillskriver Mitra de synliga och vanliga formerna av eld och Som, till Varuna deras osynliga och mytiska former.”
Vi kan här se parallellen, även om den kanske haltar en aning. Tyr är denna världen, Oden är nästa värld. Tyr är inte jord, utan himmel. Oden är inte himmel, men däremot är han förknippad med underjorden och andevärlden.
Dumézil skriver även att man förenklat kan summera de båda rollerna som Mitra “Suverän gud över lag”, Varuna “Suverän gud över magi”. Och nu framstår parallellerna som ännu tydligare.
Han skriver även att ett tydligt mönster för indoeuropeiska gudar är att de är handikappade inom just det område där de är suveräna. Så, för att säga emot mig själv från föregående blogginlägg, så är Tyr gud över lag och rättvisa just för att han INTE har två händer. Oden kan se allt för att han SAKNAR ena ögat.
Om nu Oden och Varuna delar samma ursprung, så innebär det att Oden är väldigt gammal, och inte något nytt inlån. När skulle i så fall ett sådant inlån ha skett, om det nu ska ha skett innan germaner och indo-iranierna delade på sig? Och varifrån kommer i så fall lånet?
Enligt den här bilden så skilde sig den indo-iranska språkgrenen från den som gav upphov till germanska cirka 3000 f.kr. Så, lånet måste ha skett innan dess.
Det finns många bevis på att uraliska (Estniska, Samiska och Finska bland annat) folk, och indoeuropeer hade mycket utbyte under förhistorien. Om indoeuropéerna främst levde på stäpperna norr och öster om svarta havet, så levde Samernas och Finnarnas anfäder norr om detta i skogarna söder om Ural.
Man kan se på låneord att de hade ett handelsutbyte. Så om man lånade ord av varandra så kan man ju ha låtit sig inspireras av varandras mytologier. Särskilt om det är en så fascinerande karaktär som Oden/Varuna.
Så, om Oden inte invandrade från Asien vid Jesu födelse, och inte uppkom under järnåldern. Visst verkar det troligt att det faktiskt är Oden som är spjutguden i Litsleby.
