En mytologisk tolkning av Fossumhällen

I en artikel från 2013, presenterar Lene Melheim sin tolkning av hällristningarna på Fossumhällen (Raä:255) i Bohuslän. Det är en mycket uppfriskande läsning, även om det inte är helt lätt att följa med i referenserna från texten till bilderna, men det är väl värt besväret.

Alla bilder i detta inlägg kommer från artikeln som är länkad ovan.

Till att börja med kan man observera skeppen. På den nedre halvan av hällen så är de på väg från höger till vänster, medan de på den övre halvan åker åt andra hållet. Det verkar alltså handla om en cykel, där skeppen reser över himlen på dagen och genom underjorden på natten.

I många indoeuropeiska mytologier så hänger denna typ av cykel ihop med solens lopp över dygnet. Det hänger också ihop med den kontinuerliga cykeln av död och återfödelse. Så, tolkad på detta sätt så borde den vänstra halvan av hällen handla om solens återfödelse på morgonen och den högra (som dock inte verkar vara bevarad) skulle då handla om solens död på kvällen.

Den vänstra sidan av hällen bör alltså läsas nerifrån och upp. Men vi börjar ändå inte där.

Det centrala motivet här är vid C2-B2. Här ser vi en liggande gestalt med en cirkulär kropp. Ovanför den ser vi en cirkel med en stor mängd strålar, eller grenar. Denna senare har tolkats som den uppgående solen, medan den första tolkas som ett människooffer. Vem är det då som har blivit offrad? I fornnordisk mytologi och även i andra indoeuropeiska mytologier finns en berättelse om hur världen skapades genom att en tvilling (Ymer, Yemo) offras.

Ett annan intressant motiv återkommer två gånger (D1 och C3). Där ser man en hundliknande figur bli fångad, eller dödad med ett långt spjut eller med ett rep. I indoeuropeisk mytologi så är det vanligt med en hund eller varg som bevakar ingången till underjorden. Kanske måste dessa hundar fångas in och bindas för att solen skall kunna återfödas.

I artikeln finns det även tolkningar av fler motiv, men dessa verkar vara de viktigaste. Det framgår här att hela hällristningen beskriver en myt, och att (nästan) alla motiv hänger ihop.

Det är även en berättelse som vi känner igen från eddorna. Där kan vi läsa att Oden och hans bröder Vili och Ve skapar världen genom att döda Ymer. Denna berättelse verkar vara helt oförändrad från hällristningarnas tid fram till vikingatiden.

Motivet med den infångade hundarna för tankarna till Fenrisulven. Dock ser vi inte här att någon behöver offra sin hand på så sätt som Tyr gör. Syftet med att fånga, eller binda hundarna är också annorlunda. Fenris binds inte av någon annan anledning än att han är för stor och för farlig att låta honom gå lös. Här verkar det vara en förutsättning för att solen skall kunna födas.