Örnar i nordisk mytologi

Nordisk mytologi är full av fåglar av olika slag. Vi har Odens korpar, Hugin och Munin som reser över världen och för med sig nyheter om allt som sker till sin herre.

I Valans spådom beskrivs hur tre tuppar har en central roll i starten av Ragnarök. Först galer Fjalar i järnskogen. Då svarar Gullinkambe som sitter överst på Mimameid, och till sist svarar en onämnd tupp från Hel. Detta indikerar att alla har fått budskapet och Ragnarök kan starta.

Men, utöver dessa fåglar så finns det även ett antal örnar. Örnen, och specifikt havsörnen är den största fågeln i Norden, så det är naturligt att den skall ha en central roll i mytologin.

Väderfölne och Örn

I Grimnismal berättas att det sitter en örn överst i Yggdrasil. Vi får inte veta vad han heter, men han har en hök mellan ögonen som heter Väderfölne. Väderfölne är så nära himlen att han är alldeles blek av vinden och solen. Relationen mellan Väderfölne och örnen är väldigt kryptiskt, och det blir inte mindre kryptiskt av att det redan skall sitta en tupp där. Antagligen är detta helt enkelt lite olika lokala traditioner.

Vi får även veta att den här onämnda örnen är inbegripen i en evig träta med Ormen som gnager på Yggdrasils rötter. Deras ständiga förolämpningar förmedlas ivrigt av ekorren Ratatosk.

På samma sätt som man inte kan rita en karta över fornnordisk kosmologi som samtidigt kan inbegripa alla källor, så är även detta en synbar paradox som helt enkelt kommer sig av att olika traditioner har funnits. Om man vill så kan man se det som att mänskligt intellekt inte kan greppa hela sanningen. Universum är helt enkelt för komplext för att vi ska kunna greppa sambanden med våra begränsade intellekt.

Vaftrudnismal finns en annan Örn, Hräsvelg ”Likslukaren”, som sitter vid världens ände. Han är en jätte i örnskepnad och det är från hans vingar som alla vindar kommer. Det är intressant att Väderfölne som nämndes ovan är blekt av vindarna samtidigt som det finns en annan örn (än den som Väderfölne sitter på) som orsakar vindarna. ”Världens ände” behöver ju inte vara bortom horizonten, utan skulle ju även kunna vara uppåt, överst på Yggdrasil.

Loke ler när Tjatse stjäl Idun

En annan örn, som också är en jätte, är Tjatse. Han sitter på ett träd och beskådar när Oden, Loke och Höner försöker tillaga en Oxe. De har tänt en eld, men värmen från elden lyckas inte tillaga köttet. Han lovar att hjälpa gudarna mot att han får dela på köttet. Men eftersom han är en jätte, så stjäl han de bästa bitarna. Då blir Loke arg och stöter sitt spjut i örnen som då flyger iväg och släpar honom efter sig. Detta är upprinnelsen till berättelsen om Idun och hennes äpplen.

Mytologiskt hanterar hela denna berättelse ämnet tid. Det verkar som att Tjatse kontrollerar tiden. Utan hans hjälp så blir inte köttet tillagat trots elden. Matlagning är grovt talat värme + tid. Han önskan är att kidnappa Idun, som härskar över de äpplen som gör gudarna osårbara för tiden. Medan hon är i hans våld, så åldras gudarna.

Tjatse dödas av gudarna och som kompensation till hans dotter, Skade, så får hon välja en make bland dem. Hon väljer då Njord på grund av hans vackra fötter. Men det visar sig vara ett olyckligt äktenskap, men det är en annan historia.

Till sist har vi Oden och Suttung. När Oden har lyckats stjäla skaldemjödet från Suttung, förvandlar han sig till en örn för att komma undan. Suttung gör det samma, och det blir en rasande jakt tillbaka till Asgård. När Oden har kommit fram och spyr ut mjödet i skålar så att Asarna kan bevara det, så tänder Tor på vallgraven så att Suttung flyger in i elden och brinner upp.

Så, för att summera, så är örnar i nordisk mytologi nästan alltid associerade med jättar. Det finns än idag många berättelser om hur örnar plockar husdjur. Så, de har inte alltid haft en bra relation med människan. De har betraktats som ”slukare”, vilket är vad ordet jätte betyder, rent etymologiskt. Utöver detta, så är de även associerade med naturkrafter så som vind och tid.