I de tre senaste inläggen (del 1, del 2, del 3)så har vi först dryftat den förestående kollapsen och sedan antytt att det behövs en hjälte för att vända på utvecklingen. Frågan är hur en sådan hjälte ska bli till.
Hur ska man uppfostra en civilisationshjälte?
Tänk dig att du är förälder till en ung man. Det är någon gång runt år 500 f.kr. Du har länge märkt att något inte står riktigt rätt till. Handeln som redan hade gått ner under många år har nu helt stannat av. Kusterna härjas av pirater, och fler och fler regionala stormän börjar ta till sig den nya metallen som de kallar för järn. Skördarna börjar bli sämre, och du börjar få en gnagande misstanke om att gudarna inte längre är gunstiga. Kanske har kungen mist sin förmåga att blidka gudarna?
Hur ska du, som är en storbonde i Mellansverige uppfostra din son. Vilka färdigheter och tankesätt ska du fostra honom i?
Osäkerheten ökar
Framtiden kommer att vara mycket osäker. Det är inte säkert att man kommer att få en full skörd varje år. Ibland kanske sommaren blir kall och kort, och ibland så kanske den uteblir helt. Fördelen är att osäkerhet i utdelningen kommer att göra honom bättre på att lära sig av sina misstag. Ständig framgång gör en människa dummare.
Han måste alltså vara skicklig i att hantera osäkerhet. Han måste vara försiktig och eftertänksam samtidigt som han måste vara beredd att slå till när möjligheten erbjuds. Han måste vara förståndig nog att minska skadorna när det går honom emot och maximera vinningen när det går hans väg.
I en civiliserad värld så finns det alltid reserver som man kan ta till för att rädda en ur en knipa. Man kan alltid skruva lite på hur man gör saker för att öka avkastningen i genomsnitt. Problemet är att om man optimerar för mycket, så brukar det ofta ske till en kostnad av att det sämsta utfallet blir sämre.
Vänner och familj blir det enda skyddsnätet
Han kommer även att behöva vänner som ställer upp vid hans sida i kamp och i motgång. Han måste lära sig att vara en god och lojal kamrat. Han måste kunna be om råd och även att ge råd. han måste vara pålitlig och modig och komma till sina vänners försvar när så krävs. En ensam man kommer att dö ensam och hungrig.
Han måste vara positiv och optimistisk och kunna lyfta humöret både hos sig själv och hos sina vänner när så krävs. Det kommer att komma mörka stunder när allt verkar hopplöst, när allt är mörkt och allt ser ut att vara förlorat. Då måste man orka ta sig själv i kragen och orka börja om igen.
Han kommer att behöva en familj och barn. Han måste ha arvingar som kan föra vidare namnet och arvet från förfäderna. Gudarnas och familjens ära måste fortleva genom generationerna.
Han måste vara vis nog att veta när hans skall visa nåd och när han skall vara skoningslös.
Bättre börda finnes ej, än mycket mannavett
I en civilisation så kan man specialisera sig, för det finns alltid överskott av mat och arbetskraft. Smeden kan smida, snickaren kan snickra, stenhuggaren kan hugga sten och så vidare. Alla tar betalt i mat eller andra varor.
Men när skördarna minskar, så blir det ont om mat och blir det ont om mat så blir det ont om arbetskraft. Var och en måste veta hur man bygger, hur man odlar, hur man lagar det som är trasigt och hur man jagar. Så han kommer att behöva kunskaper i många olika fält.
Men det är inte all kunskap som är lika relevant. Sådant som har med den sociala sfären att göra kommer att minska i värde, och sådant som har med den fysiska verkligheten kommer att öka i värde. Det kommer att bli mindre intressant vad man tycker, och mer intressant vad man gör.
I en civilisation så kan man undertrycka och förneka verkligheten länge, länge. Det finns resurser och tid för att underhålla lögner och vanföreställningar. Men i den nya världen är vanföreställningar farliga och lögner dödliga. Lär honom därför att värdera sanningen över allt annat.
Så kanske man kunde sammanfatta det. Under civiliserade tidsåldrar så belönas specialisering. Det finns färdiga recept som med en viss sannolikhet leder till framgång. Men när civilisationer bryter samman så belönas breda kunskaper och det finns inga färdiga, garanterade sätt att nå framgång .
Idag så är en universitetsutbildning en nyckel till framgång. Men mycket av det man lär sig på universitetet har redan idag begränsad användbarhet. Mycket handlar om att lära sig uttrycka rätt åsikter, snarare än att lära sig se världen så som den är.
För att kunna åstadkomma en hög grad av arbetsdelning så krävs det att man arbetar med många olika människor. För att detta ska fungera smärtfritt så krävs det att man kan signalera gemensamma värderingar. Man måste ständigt ge uttryck för de åsikter som ligger i tiden, man måste med andra ord ständigt uppvisa sin dygd genom ord och handling.
När graden av arbetsdelning minskar, så måste var och en istället förhålla sig till verkligheten. Då kan det krävas att man slutar acceptera individer och beteenden som man kanske hade varit tvungen att uthärda under andra omständigheter. Tjuvaktighet och lögnaktighet kan inte tolereras och måste bestraffas.
För att uttrycka det på ett annat sätt. I en civilisation kan man behöva tolerera en hög grad av kaotiskt beteende eftersom man är beroende av att samarbeta med kaotiska människor. Därför måste man uppvisa dygdigt beteende. Mellan civilisationer så är det viktigare att man bekämpar kaos, att uppvisa dygdigt beteende blir mindre viktigt om man inte är beroende av kaotiska människor.
Kaos kommer att svälja dig hel om du låter det växa och frodas. Om du vänder andra kinden till så kommer du bara att få två örfilar istället för en.
Det är ingen tillfällighet att Tor, jättarnas evige fiende, var den mest populära Guden bland allmogen. Han vet hur man arbetar hårt, och hur man bekämpar kaos och han har inget till övers för tomt prat.
En reaktion på ”En hjältes uppfostran”
Kommentarer är stängda.