Sången om Harbard

Vi har nu lagt upp en kommenterad utgåva av Harbardsljod, eller Sången om Harbard.

Detta är en så kallad “flyting”, dvs. en skämtsam konversation mellan två eller fler parter där man tävlar i att håna varandra. Den kanske mest kända flytingen är Loketrätan, där Loke i tur och ordning hånar de andra asarna på en fest dit han inte har blivit inbjuden.

I denna flyting så handlar det om Tor, som är på väg hem från att ha dödat jättar i österled. Han kommer då till en vik som han inte kan korsa, men på andra sidan ser han en färjkarl, som kallar sig Harbard (gråskägg). Istället för att komma över till Tor och ro honom över, så börjar Harbard håna Tor.

Tor har svårt att ge svar på tal, medan Harbard ständigt kommer på nya sätt att håna honom. Tor skryter om sina krigiska bedrifter, medan Harbard skryter med hur många kvinnor han har förfört.

Det är tydligt att Harbard är väl bekant med allt som händer i Asgård, så det verkar troligt att han är en av dem fast förklädd. Den mest kände asen som reser runt förklädd är givetvis Oden, men man har även föreslagit att det skulle kunna vara Loke. Det grå skägget avgör dock saken för de flesta till fördel för hypotesen att det är Oden det handlar om.

Intrycket man får av Oden är att han är mer lik en tonårsgrabb som skryter med sina sexuella erövringar och som tycker att han mycket smartare än Tor. Det är intressant, eftersom det kanske avspeglar aspekten av Oden som ledare av Koryos, dvs. de unga män som levde avskilda från resten av samhället under en övergångsritual. Det är också intressant att Oden, som ju är Tors far, uppträder som en hånande tonårsgrabb mot sin egen son.

Tor nämner att han strider mot Vargkvinnor på Läsö. Dessa kvinnor är antagligen trollpackor, men de kan samtidigt ha varit kvinnor som på något sätt deltog i Koryos-ritualen, kanske för att möjliggöra en sexuell del av ritualen. Mahabharata handlar om fem bröder, Pandavas, som strider med sina äldre släktingar Kauravas om makten över kungadömet. De fem Pandavas är alla gifta med en och samma kvinna, Draupadi. De tvingas dessutom leva tretton år i skogen. Man anser att detta är en avspegling av Koryos-ritualen.

Harbardsljod ger också en liten inblick i likheterna mellan Loke och Oden. Loke och Oden är på sätt och vis ganska lika. Oden har en del Kaos i sin karaktär, men till skillnad från Loke så är han god på så sätt att han strider för människorna och asarna medan Loke strider för sig själv och senare för jättarna.

Detta väcker en del viktiga frågor omkring vad det är som gör Oden god och Loke ond. Jag har tidigare sagt att Loke inte är ond utan att han står för kaos, men det kanske inte är hela sanningen. Nyckeln till det hela är hur man definierar godhet i nordisk mytologi. Men framför allt så är betoningen i nordisk mytologi hela tiden mer på kampen mot kaos än att man skall vara god. Men mer om det i ett kommande blogginlägg.