Den Doriska invasionen, på riktigt?

De gamla grekerna berättade om en invasion av ett folk från norr, som kallades för Dorierna. De kallade detta för Herakleidernas återkomst.

Herakles hade utsetts till att bli kung över Argos, Lacedaimon och Pylos, men Hera lyckades genom sina intriger ta ifrån honom hans rättmätiga arv och sett till så att det hamnade i händerna på Mykenes kung, Eurystheus. Efter Herakles död vandrade hans son Hyllus och hans bröder runt länge innan de sökte skydd i Athen från Eurystheus.

Eurystheus attackerade då Athen för att få Hyllus och hans bröder utlämnade. Han blev dock besegrade och istället försökte Hyllus invadera Peloponessos. Men en svår pest tvingade dem att dra sig tillbaka till Thessalien där de fick beskydd av Aegiumus, Doriernas stamfader.

Oraklet i Delphi hade sagt att de skulle vara tvungna att vänta till ”den tredje skörden” innan de kunde lyckas i sitt uppsåt. Så de väntade tre år och försökte sedan åter erövra Grekland. När detta misslyckades fick de veta att de tre skördarna inte syftade på årsskördar, utan på generationer. När tre generationer hade gått, så lyckades de till slut invadera landet med hjälp av Dorierna i det som kom att kallas för den Doriska invasionen.

De gamla Grekerna var övertygade om att detta avspeglade en historisk sanning, och 1800-talets forskare höll med dem. Under 1900-talet och 2000-talet så har man dock tvivlat på detta.

Men, som så ofta har skett de senaste åren, så har nu DNA-bevis lagts fram som har visat att det kanske ligger mer i de gamla sagorna än vad man har velat erkänna.

Ett problem med den Doriska invasionen har varit att man inte har lyckats knyta den till någon verifierbar händelse i historien. Man har till exempel försökt identifiera detta med de händelser som orsakade kollapsen av bronsålderskulturerna i östra medelhavet runt 1200 f.kr. Men, trots att man kan se att det innebar en katastrof för Grekland, där vissa delar nästan helt avfolkades, så finns det inga bevis på att befolkningen innan 1200 f.kr. skall ha sett annorlunda ut än efter. Ingen invasion ser alltså ut att ha skett under denna period.

I en ny artikel kommer dock nya ledtrådar fram. Det visar sig att Grekland var måltavla för en kraftig våg av migration från den Ukrainska stäppen runt år 1900 f.kr. Man kan se att denna våg mestadels utgjordes av män, och att dessa främst bosatte sig i fastlands-Grekland under den här tiden.

Det ser alltså ut som att de som skapade palatscivilisationerna under den tidiga bronsåldern var släkt med de tidiga jordbrukarna i Europa, medan de som gav upphov till det vi idag känner som Grekisk kultur och språk härstammade från indoeuropéerna på stäppen i Ukraina.

Den kultur som vid den här tiden bodde i de områden som skulle ha varit ursprunget för dessa unga män på stäppen kallas för katakombkulturen, och forskare har tidigare påtalat de likheter som råder mellan denna kultur och den Grekiska kulturen vid samma tidpunkt. Nu kan vi alltså se att det inte bara är på grund av ett kulturellt utbyte, utan att folk faktiskt har rest och tagit med sig sina karakteristiska bronsyxor och sitt sätt att begrava de döda.

Katakombkulturen är i sin tur en ättling till Yamnaya-kulturen, vilka även gav upphov till den bandkeramiiska kulturen som senare gav upphov till den germanska kulturen.

Det nya, och aningen sensationella här är att den bandkeramiska kulturen är mycket tidigare än katakombkulturen, med nästan tusen år. Vi blev alltså indoeuropéer i den här delen av Europa cirka tusen år innan Grekland blev det. Oden är alltså tusen år äldre än Zeus! Att det kulturella flödet har gått från norr till söder är något av ett paradigmskifte.

Så, den bästa kandidaten för en historisk motsvarighet till legendens Doriska invasion är alltså de unga männen från katakombkulturen som bestämde sig för att söka lyckan i Grekland.

Keramik från den Mellanhelladiska perioden. Enkel geometrisk ornamentik CC BY-SA 4.0

Det är lätt att förstå vad som lockade dem söderut. Där fanns det gott om guld och brons i och med tillgången till de internationella handelsnätverken som band samman Afghanistan med Cornwall via mellanöstern och medelhavet.

Man kan se att migrationsvågen ser ut att ha följt kusten från Grekland till Italien, för samma DNA-signaler dyker upp där vid samma tidpunkt. Så, kanske ligger det något i den Romerska ursprungsberättelsen om hur Aeneas flydde från Troja och kom till Italien där han grundade det folk som senare skulle bli Romarna.

I Grekland kan man se att det sker något drastiskt med kulturen under den här perioden. Den tidig-Helladiska tidsperioden ersätts av den mellan-helladiska tidsperioden.

Om man studerar mönstret på keramikvasen på bilden, så ser man tydliga likheter med stentavlorna från Kiviksgraven, och faktum är att de är i stort sett samtida. Vissa av motiven är helt identiska! Se bild 4 ovan och jämför. Kan det vara så att vi i norden fick en släng av sleven från katakombkulturen samtidigt som Grekerna blev översköljda av den?

En reaktion på ”Den Doriska invasionen, på riktigt?

  1. Palatscivilisationerna skulle alltså vara utgång från Gamla Europas jordbrukskulturer. Enligt Marija Gimbutas skulle de hemska indoeuropéernas anfall ha varit en katastrof för kulturen, men i Grekland skapade det här mötet den grekiska/västerländska civilisationen.

    Det är mycket att grubbla över hur idéerna vandrat. Hos de gamla indoeuropéerna i norr hittar vi bildstenen från Smiss gård i Närs socken på Gotland, nu Gotlands museum. Jämför den med Ormgudinnan från Kreta. Idén borde väl ha sitt ursprung på Kreta, men när fördes den norrut?

    Spekulationer om idéerna finns här: https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/
    Där har du även en bild av bildstenen. Fortsatta spekulationer om idén och bild av ormgudinnan från Kreta finns här: https://christerbroden.wordpress.com/2014/02/25/pussy-riot-i-knossos/

Kommentarer är stängda.