Filmrecension: ”I Care a Lot”

”I Care a Lot” är en otrevlig historia, och kanske inte helt lyckad, men den är intressant ur ett metafysiskt perspektiv. Till att börja med så ska jag ska ta mitt samhällsansvar och varna för spoilers nedan.

Officiell poster för filmen. Fair use.

”I Care a Lot” utspelar sig i USA, där man som äldre kan bli omyndigförklarad av en domstol om ens doktor är villig att vittna om att den äldre har blivit oförmögen att ta hand om sig själv. I denna miljö frodas givetvis korruptionen, och en av dem som drar nytta av detta är Marla Grayson, som spelas av Rosamund Pike.

Hennes business är att vara ”legal guardian”, eller på svenska god man, åt ett stort antal äldre. I denna roll kan hon självsvåldigt administrera alla den äldres tillgångar och hon tar givetvis väl betalt för sina tjänster.

En dag blir hon kontaktad av en läkare som har en ny kandidat. En riktigt rik kandidat som inte ser ut att ha några levande släktingar, och som börjar på att bli lite virrig. Vi får följa hur hon, tillsammans med läkaren och en naiv domare steg för steg går igenom processen som slutar med att den äldre kvinnan som kallar sig för Jennifer Peterson (spelad av Dianne Wiest) blir inlåst på ett hem (som drivs av en korrupt föreståndare) utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Allt har följt lagen, och inga uppenbara oegentligheter hade kunnat upptäckas, utom vid en mycket djup granskning.

Nu visar det sig att Jennifer är mor till en ryskättad maffioso, Roman Lunyov som spelas av Peter Dinklage. Han försöker först muta Marla Grayson, men trots att mutförsöket åtföljs av blott ytligt förtäckta hot om våld och död, så beslutar hon sig för att inte ge sig.

Roman Lunyov, skickar sina hejdukar till hemmet där ”Jennifer” sitter, och de försöker få loss henne. Deras försök slutar dock i katastrof, och hans hejdukar dödas eller tas till fånga. Därefter låter Roman kidnappa Marla och hennes partner, i både brott och i livet. När hon ändå inte släpper sitt grepp om Jennifer försöker Roman döda dem, vilket misslyckas.

Istället kidnappar Marla och hennes flickvän Roman, och drogar honom varvid de får honom omyndigförklarad. För att lösa situationen går de ihop och bildar ett internationellt partnerskap för korrupt förmyndarskap.

Vad har då detta för mytologisk innebörd?

Marla använder systemet, och håller sig (mestadels) inom lagens råmärken. Hon fattar inga överilade beslut och även om det hon gör är klandervärt, så är det inte olagligt. Roman, däremot är vild och passionerad, och bryter mot alla lagar för att nå sina mål.

Marla representerar alltså ondska utan kaos, medan Roman representerar ondska med kaos. Till en början skulle man kunna tro att Roman representerade det ”kaotiska goda”, men han visar på slutet att han snarare är kaotisk ond, genom att slå sig ihop med Marla. Och så är han gangster. Gangstrar är inte goda.

Vi talade i senaste avsnittet av Lidskälv om Loke, och hur han är kaotisk men inte nödvändigtvis ond, eller god. Detta är ett äldre synsätt, som är mer baserat i verkligheten och som är mer fysikaliskt. Det är därför intressant att se denna moderna berättelse ur detta, äldre synsätt.

Marla liknar på vissa sätt Zeus hustru Hera. Hon hyser ett oresonligt, och aningen oklart, hat mot Herakles. Zeus har många andra oäkta barn med olika mänskliga kvinnor, men det är bara Herakles som drabbas av hennes vrede. Man kan se vissa drag av detta i hur Marla väljer att håla kvar sitt grepp om Jennifer, trots försök till mutor och hot.

Roman liknar på vissa sätt Völund. Även Völund hamnar i en fientlig kvinnas grepp och tvingas smida vackra smycken åt henne. Han hämnas genom att döda hennes söner och smida juveler av deras ögon.

Det visar sig dock att det finns en riktig, klassisk, hjälte i den här berättelsen. Det är sonen till en annan kvinna som Marla har sett till att få inlåst. I slutet av filmen dyker han upp under en intervju som Marla håller, och skjuter henne till döds.

Det finns nämligen en högre lag än den som Marla lever efter. En högre nivå av ordning, som står ovanför den mänskliga lagen.

En reaktion på ”Filmrecension: ”I Care a Lot”

  1. Intressant med dessa inlägg, som inte bara recenserar filmer utan tar upp allehanda tidens tecken och moderna företeelser, sedda ur Hednisk synvinkel. I vad vi kan kalla den hedniska bloggosfären tror jag bara det är du, jag och Henrik Andersson, mannen bakom bloggen ”Ideell Kulturkamp” som gör så, men oavsett våra olika åsikter och beröringspunkter, tror jag det finns plats för ännu fler – så låt tusen blommor blomma i Frejas månad…

    För mig, måste jag säga – kan filmen ”I care a lot” stå som symbol för förmynderi och despoti i största allmänhet, och inte bara på det ”lilla” planet. Vi skulle kunna erinra oss gårdagens händelse, när en viss President Lukasjenko i Vitryssland tvingar ned ett Ryanair-plan med jaktflyg, påstår att en bomb finns ombord och antagligen via ”agenter” utlöser ett bråk på planet, allt för att få fast en oppositionell bloggare och nyhetsredaktör.

    Det måste man kalla ”despoti i stort” eller ett exempel på diktatoriska fasoner, och vid det förbleknar kanske despotin i det lilla, som vi kan se i vårt eget land, när konstnärer och rabulister som Rasmus Paludan, Dan Parks och Lars Wilks hela tiden förföljs eller mordhotas – oavsett vad vi tycker om dem – så blir despoternas metoder sig märkvärdigt lika… tänker som bäst skriva ett eget inlägg om saken här på Word Press

Kommentarer är stängda.