Skandinaviens folk enligt Widsith

Widsith är en Anglosaxisk dikt från 600-talet. Den handlar om en vittberest man som kallar sig Widsith (som betyder just det). Han berättar om alla de länder och folk han har besökt. Den är upplagd som en klassisk Thula liknande listan över dvärgar i Valans spådom och andra gamla nordiska dikter.

Den är intressant eftersom den ger en lång lista på folk och hövdingar varav många bor i Norden. Därför är den ett komplement till Tacitus, Jordanes och Procopius.

Tacitus.nu har en utmärkt översättning till svenska och även en lista över några av namnen i den. Även Historyfiles har en lista med förklaringar.

Några av de mer intressanta namnen är:

Breoca – Brondingarna. Dessa nämns i både Widsith och i Beowulf. Breoca är en barndomsvän till Beowulf. Enligt Historyfiles syftar folknamnet på Brännö.

Den idag mest kända ön med detta namn är Brännö utanför Göteborg, precis vid Göta älvs utlopp. Men det finns en annan ö, i Östergötland som en gång har burit samma namn men som idag kallas Brändholmen och som ligger precis vid utloppet av Bråviken.

I Helge Hundingsbanes saga samlar Helge sina styrkor där innan han reser vidare till Södermanland för att kräva Sigruns hand av hennes far Högne.

Cælic – Finnarna. Det ligger nära till hands att detta skulle kunna vara Kalevi från det finska nationaleposet Kalevala. Kalevala betyder just Kalevis land.

Gefflegerna. Enligt Historyfiles skulle detta kunna syfta på folket runt Gävle, men också att det är för långt norrut (utan att förklara det närmare). Gästrikland, där Gävle är centralort, saknar lämningar från tiden innan vår tideräknings början, men blir senare på 600-talet en mycket viktig producent av järn.

Heoden – Glommerna. Heoden, eller Hedin som han kallas i Gesta Danorum, är i en ständig strid med Högne där de dödar varandra varje dag bara för att väckas till liv igen och återuppta kampen. Namnet på folket antas syfta på floden Glomma i södra Norge.

Wada – Hälsingarna. Wada är inte känd från några andra källor, men Hälsingarna förekommer flera gånger i Gesta Danorum. Bland annat flyr Hadding dit, och det finns även en del ortnamn i Hälsingland som verkar syfta på detta.

Hund och Marcalf – Hundingarna. Hundingarna är mest kända eftersom de stred mot Wulfingarna. Man har identifierat dessa som Langobarder respektive Goter.

Rondings – Dessa kan vara de samma som Reudingi vilka nämns av Tacitus. Han berättar att de dyrkar Nerthus.

Ymbrerna – Man har identifierat dem antingen med Ambrones som bodde på Jyllands östkust, eller med Fehmarn som tidigare kallades för Imbria. Även andra platser har nämnts.

Eower – Dessa bör vara de samma som Ölänningarna. Öland hette vid den här tiden Eyland, vilket betyder just ”Ö” (jämför engelskans ”island”).

Det finns även flera folk som man inte har hittat några bra kandidater för. Enligt Lotte Hedeager så är listan ordnad i viktighetsordning. Listan börjar med Alexander (Macedonien), Attilla (Hunnerna) och Eormanric (Goterna). Nästa folk, Baningarna, är dock inte identifierat vilket är lite märkligt.

Widsiths lista skiljer sig väldigt från den som Jordanes ger. Bara de mest kända namnen överlappar Rugier, Götar, Daner och Svear är några av de viktigaste. Men Ranii (Ranrike) som nämns av Jordanes finns inte med host Widsith.

Om man litar på de tolkningar som Areskoug gör (och som vi återger i artikeln ovan), så kan orsaken vara att denna lista har en mer östlig inriktning, vilket skulle kunna vara i linje med att Anglosaxare och Svear verkar ha haft tätare kontakter under Vendeltiden än Götar och Daner.

Detta stärker förtroendet för Areskougs tolkningar. En annan förklaring skulle kunna vara att det skiljer tre hundra år mellan listorna. Men många av ortnamnen har ändå bestått ända fram till idag, vilket är märkligt om det inte skulle vara värda att ta upp i Widsiths mycket längre lista efter att de var värda att ta upp av Jordanes sagesman.