Ett liv i brytningstid

Jag hittade en karta över östra medelhavet under slutet på bronsåldern. Det slog mig att det måste ha känts som världens undergång för dem som upplevde det. Alla de stora rikena (utom Egypten) föll under en mansålder.

Tänk dig att det är år 1220 f.kr. Du är trettio år och handelsman, precis som din far och hans far före honom. Du har en framgångsrik rörelse och skeppar koppar, tenn, rökelse, parfymer och andra lyxvaror åt furstar och aristokrater längs hela kusten från Grekland i norr, via Cypern och Levanten ner till Egypten i söder.

Din son som är tio år är med på resan. Han har redan börjat visa rätt anlag för handel. Han är duktig på språk och matematik. Han vet hur man för sig i fina kretsar, och hur man förhandlar både med kungar och handelsmän. Han kan föra bok och kan allt om kontraktsrätt i de olika jurisdiktionerna där ni handlar. Han kommer att gå en lysande framtid till mötes.

Skeppet från Uluburun CC-BY-3.0

Det är år 1210 f.kr. Det har gått tio år, din son är tjugo och själv är du fyrtio år. Du är glad att din son är med på resorna, för dina ögon är inte lika skarpa som de en gång var. Farvattnen har börjat bli farliga, pirater har börjat dyka upp, och det gäller att kunna se seglen från fientliga skepp tidigt för att komma undan.

Ni har precis kommit hem från en resa till Egypten och skeppet är tungt med spannmål, men ni har också en del gul i lasten. Egyptierna verkar av någon anledning inte värdesätta guld. Det är som att det växer direkt ur marken där.

Din son är otålig att komma fram. Hans fru var gravid när ni åkte, och om uträkningarna stämmer så ska barnet ha fötts för inte så länge sedan.

När ni kommer in i hamnen märker ni att det är väldigt mycket folk. På klädseln ser du att det är bönder norrifrån. De brukar komma till staden för att sälja sina varor, men det brukar aldrig vara så här mycket folk. Kajen är överfull med folk, och när ni lägger till så kommer det fram en man till er:

”Jag skulle vilja hyra en plats på er båt. När åker ni?”
”Vi hade nog tänkt stanna några månader nu. Vi har varit ute länge, så vi behöver få vila och så vill min son umgås med sin fru och deras barn, om Zeus vill.”

Ni står och diskuterar ett tag, och din son som är ivrig att få träffa sin fru och sitt barn hoppar i land och tränger sig genom folkhavet upp mot det kombinerade huset och lagret uppe på kajen. Mannen är väldigt påstridig och du tröttnar till slut på honom. Men när du försöker köra bort honom så försöker han tränga sig ombord. Men när du drar ditt bronssvärd så backar han.

Medan han drar sig tillbaka så skickar han en förbannelse över dig: ”Må Herkules söner döda dig och din familj, så som de dödade min.” Du kysser amuletten du alltid bär om halsen för att avvärja förbannelsen. Men samtidigt undrar du över vad det var för märklig förbannelse. Du har aldrig hör något liknande förut, trots dina många och långa resor över hela världen. Vilka är Herkules söner?

Plötsligt kommer din son tillbaka. Han har med sig sin hustru och sin yngre bror. Han ser uppjagad ut och du ser att han har en väska med sig med lertavlorna som håller räkenskaperna. Den brukar alltid stå i lagret för att man ska kunna göra en inventering när som helst, men ändå har ni packat dem för att snabbt kunna ta med dem om något händer. Uppenbarligen är det något på gång.

Du ler stort när du ser att hans hustru håller ett litet bylte i famnen. Men genast blir du bekymrad när du ser hur rädd den nyblivna modern ser ut.

”Far, mor är död”. Du skrattar till, för du har aldrig hört ett så smaklöst skämt. Men hans blick bekräftar att det är sant, och ingen lögn. ”Vi måste åka. Det är inte säkert här.”

Du känner hopplösheten och förvirringen gripa tag i dig medan du hjälper den unga modern ombord. När din yngre son klättrar ombord stönar han högt av smärta och du ser att han har ett förband runt midjan.

”Vad är det som har hänt?” Du står handfallen och tittar på när dina söner stöter ut skeppet från kajen. ”Vad är det som har hänt?” De sätter segel redan innanför vågbrytarna och den östliga vind som ni fick kämpa med när ni seglade hem hjälper er nu att fly.

Bakom hör ni skrik från hamnen när folk bordar de skepp som ligger förtöjda där. En svart rök stiger från palatset.


Året är 1190 f.kr. Det har gått 20 år. Sedan tio år tillbaka bor ni i Ugarit. Staden är full av flyktingar från Gibala längre ner längs kusten. Men kungen här är kraftfull och hans armé har hittills lyckats hålla barbarerna stången.

Ni har börja tillbe Baal, eftersom han är stadens gud. Det fanns inget tempel till Zeus här, och det skulle inte falla i god jord om ni byggde ett här. Istället har ni tagit till er den lokala seden och ersatt era gamla gudar med de lokala. Inte för att det hjälper. Det verkar som att gudarna har övergivit människorna helt.

Du har inte gift om dig. Du har inte kunnat förmå dig till det. Din hustru dog när plundrare rånade ert lager, och hon begravdes i Mykene. Du har inte kunnat resa tillbaka sedan ni flydde, men det sägs att gravarna också plundrades. Hennes ande ger dig ingen ro att ta dig en ny hustru.

Din son har tagit över verksamheten sedan länge, och han reser från Ilion i norr till Egypten. Det är en farlig rutt, men väldigt lukrativ. Han har tjänat mycket guld på sina resor, och ni har nyss flyttat till en villa upp i staden från lagret nere i hamnen. Din son har skaffat en livvakt. Duktiga krigare som skyddar honom när han är ute på resor. Även din sonson har vuxit upp och blivit en stor krigare. Han är inte lika begiven på handel som sin far, men ändå lyckas han komma hem med mycket guld.

Kanske var det hans farbror som ledde honom in på den vägen. Han stupade i något krigståg för ett par år sedan. Men inte innan han kom hem med rika gåvor. Klart att det gjorde intryck på din sonson. En stolt krigare som kommer hem med spjut och sköld och mycket guld.

Spjut och sköld behövdes inte när du var ung. Då räckte det med att säga att du skeppade koppar åt Supiluliuma för att alla rövare skulle lämna dig i fred. Och om de mot förmodan inte skulle tro dig så hade du ditt svärd. Det är andra tider nu. Haiti har fallit, och Supiluliuma är sedan länge glömd och begravd.


Året är 1185 f.kr. Du har hunnit bli 65 år. Tidigare i våras kom nyheten om att Ilion hade fallit. De höll ut i många år, men till slut föll Apollons stad inför anfallarnas belägring. Din sonson var där. Han reste för några år sedan tillsammans med din sons livvakt. De kallade sig för Herkules söner.

Ugarit har också fallit, om man vill kalla det så. Den gamle kungen blev avsatt och dödad när din sonson och hans kamrater kom tillbaka från Ilion. Visst plundrade de lite, men mestadels står staden kvar.

Karavaner med flyktingar passerar förbi staden och affärerna har återvänt i blygsam skala efter några år av total torka. Flyktingarna har många värdesaker som de gärna byter bort mot mat. Alla reser söderut mot Egypten. Alla du pratar med säger att de är på väg till Egypten. Där finns mat och guld. Det är vad ryktet säger.

Din son har pratat om att också dra söderut. Staden håller långsamt på att avfolkas. Det sägs att det finns gott om mark att odla på om man bara går någon månad åt sydost.

Du tänker tillbaka på hur det var när du var liten. Stora städer. Eviga städer. Rika städer. All kultur, förfining och lyx som fanns i dessa städer. Var är den nu? Templen i ruiner. Städerna likaså. Kungliga juveler byts mot mat och kläder. Din son blev den siste handelsmannen i din släkt. Hans son är ute nånstans i världen och härjar. Bränner en stad. River ett tempel.

Du höjer blicken mot skyn och ber Zeus som ett tecken.
Men även han är tyst.