Världens märkligaste folk

Jag lyssnade på ett avsnitt av podcasten Insitome som handlade om “The WEIRDest people in the world”. Detta är titeln på en ny bok av Joseph Henrich, som verkar vara något så unikt som en forskare som tycker om att överskrida gränserna mellan olika discipliner. Han är själv professor i evolutionär humanbiologi, men har samarbetat med både ekonomer och psykologer.

I det senaste projektet, som nu har resulterat i en populärvetenskaplig bok, så undersöker han och hans kollegor det märkligaste folket. Egentligen är det en inkorrekt översättning. WEIRD är inte ordet märklig, utan det är en förkortning för “Western Educated Industrial Rich Democratic”, men i ett globalt sammanhang är vi ändå nog så märkliga.

Grundproblemet som har givit upphov till den här studien är att nästan all psykologisk forskning utförs på amerikanska college-ungdomar. Det är ett sätt för studenterna att få ett bidrag i kassan och kanske få “extra credits” på sitt betyg, vilken ju kan vara behjärtansvärt, men samtidigt innebär det en väldig bias i forskningen. Det hela blir inte bättre av att forskarna själva en gång har varit just amerikanska college-ungdomar.

Så, det finns det som man kallar för “bias” i forskningen, dvs. man har ett urval i sina subjekt som inte är representativt för hela mänskligheten. Detta är en väldigt vanligt problem inom psykologin. Så vanligt, att studie efter studie av gamla välkända och populariserade forskningsresultat nu debunkas. Till exempel Stanford prison experiment, Dunning-Kruger, med mera. Man kallar detta för reproducerbarhetskrisen, och det är inte bara psykologin som är drabbad. Även den rena fysiken har drabbats hårt av detta (fast där handlar det mer om fusk).

Så, forskarna försökte reda ut huruvida dess unga amerikaner var representativa. Det visade sig att de inte alls var det. Snarare var de väldigt märkliga.

Men, för att återgå till podcasten. Detta är en mycket bra podcast, och jag kan rekommendera den till alla som är intresserade av skärningen mellan DNA-forskning och arkeologi. Podcastvärden heter Razib Khan, och han är Bangladeshisk-Amerikansk DNA-forskare, och en mycket “salt” herre som går dit fakta leder honom. Han är också känd för att han gen-sekvenserade sin ofödda dotter!

Detta märkliga folk syftar givetvis på oss europeer, och de som är ättlingar till utvandrare från denna kontinent. Vi har en del intressanta psykologiska och sociala egenheter som kanske är nyckeln till den uppenbara framgång som dessa samhällen har rönt.

Till exempel så tenderar vi att anta att varje människa är en autonom individ. I andra kulturer ser man istället varje människa som del av ett socialt sammanhang. Till exempel så tenderar vi att fråga “vad jobbar du med”, medan man i andra kulturer tenderar att fråga “vem är du släkt med”. Individen är i centrum, inte släkten eller det sociala sammanhanget.

Detta har gjort att vi har haft en större villighet att samarbeta med människor som vi inte är släkt med. Vi har haft en don’t ask don’t tell approach till släktskap. Detta har gjort det lättare att samarbeta när det kommer till handel, företagande och militärväsen. I slutänden har det gjort det möjligt för oss att sätta nationen framför vår släkt.

Vad har då varit orsaken till detta? Är det något genetiskt? Är det kulturellt?

Svaret som förs fram (så som det återberättas i podcasten), är att det är både kulturellt och genetiskt. Kultur och genetik utvecklas i symbios. Och om det nu var någon som trodde att människans evolution har upphört, så är det fel, fel, fel…

Man hör ofta berättas att människan var utsatt för en genetisk evolution ungefär fram till istidens slut, men att det därefter bara har skett en kulturell evolution. Men faktum är att vi än idag utvecklas (nåja) genetiskt. Det som forskarna har kommit fram till är att släktnätverk var mycket viktiga i Europa fram till romarrikets fall på 400-talet. Efter det så börjar Europa skilja ut sig kulturellt från närliggande områden (Nordafrika och Mellanöstern).

Den förklaring man ger är kyrkans starka tabun kring incest. I nästan alla kulturer finns det tabun kring incest. Människan har upptäckt den hårda vägen att för mycket inavel inte är bra.

Exempelvis så har man sett att Tutanchamons föräldrar antagligen var mycket nära släkt, kanske far och dotter. Tutanchamon själv led som en följd av att liknande unioner skett under många generationer av flera genetiska sjukdomar som till slut ledde till hans död. Liknande syn på incest kan man se på Irland, där incestuösa relationer verkar ha varit norm bland vissa kungafamiljer.

Intressant nog, så finns det spår av detta i de nordiska hjältesagorna. I berättelsen om Sigurd Fafnisbane, till exempel, så avlas Sinfjötle av Sigmund och hans syster för att hämnas på hennes make. Men detta sker inte förrän hennes två söner med sin make har förkastats (dödats) för att de var för veka. Inte förrän barnet fick det rätta blodet i dubbelt mått, var han tillräckligt stark för att ta sig an hämnden. Ni kan läsa hela denna berättelse i “Nordiska Hjältesagor”.

Det verkar även som att incest var förekommande bland Vanerna. Som en del av fredsöverenskommelsen efter Asa-Vana-kriget så förbinder Vanerna sig att inte längre ägna sig åt incest. Asarna, som kunde sätta upp villkoren för freden var alltså motståndare till incest. Vilket indikerar att nordborna också var det.

Det som var nytt i och med kristendomens utbredning (enligt forskarna), var att man utvidgade förbudet mot incest till att innefatta kusingifte. Detta förbud var även sedvänja och senare lag i Sverige fram till 1820. Man fick bara gifta sig med en kusin efter dispans.

Effekten av kusingifte är att man får fler potentiella partners, men att de också är närmare släkt. Det innebär att när man tillåter, eller till och med uppmuntrar relationer mellan kusiner, så kommer släkten att knytas samman tätare. Man blir släkt med varandra längs flera banor. Till exempel på blir alla ens barn nästkusiner med varandra.

Det som hände i Europa var att de tidigare starka klanerna efter hand försvagades, och folk började istället organisera sig i gillen och handelsnätverk. Det är även förlängningen av detta vi kan se idag, när nästan alla flyttar för att studera och därmed tappar anknytningen till hemorten och dem som bor kvar där. Frågan är vad social distansering kommer att leda till.

Jag har inte läst boken, så jag vet inte hur de motiverar att det är just med kristnandet som denna förändring sker. I podcasten hänvisar de till skillnader i strukturen på DNA mellan Mellanöstern och Europa.

Jag har tidigare skrivit om att kristnandet i Norden hänger ihop med att kungamakten stärks. Dessa båda skeenden är parallella, och har en viss ideologisk likhet, En gud, en kung. Men kanske är även förändringen av giftermålsmönstren också viktig i detta sammanhang. När klanernas sammanhållning minskade, så fick kungamakten lättare att hävda sig.

Till sist vill jag bara nämna en intressant sociologisk observation. Min släkt kommer från Jämtland, och jag har rest dit på semester många gånger, men aldrig bott där någon längre tid. Dock så har jag observerat hur mycket tid man spenderar på att reda ut släktskapsrelationer där. Jag minns hur min mormor och hennes väninnor ofta diskuterade just hur den och den var släkt med oss. “Är det på n’ Anders sida?” “Nä, jag tror det är hans fru som är kusin med henne.” Och så vidare, och så vidare.

Kanske har det med hur länge olika områden har varit kristnade att göra. Kanske är detta en kvarleva från äldre tider. Kanske borde jag söka upp klanäldsten för Stugusläkten och ge mig till känna.