Spektakulärt eller sant?

För några veckor sedan publicerades en häpnadsväckande nyhet om Himmelsskivan från Nebra. Denna hittades under en olaglig utgrävning i Tyskland år 1999, tillsammans med en mängd föremål från bronsåldern. I Saxen-Anhalt, där detta fynd gjordes, har man liknande regler som i Sverige, nämligen att man inte får gå runt med metalldetektor hur som helst. Därför följdes fyndet av en polisundersökning som även inbegrep en analys av de spår av jord som fanns på skivan och de andra föremålen.

Himmelsskivan själv säger ingenting

Man kunde då sluta sig till att föremålen blev begravda cirka 1600 f.kr. men utifrån formerna på de andra föremålen (svärd och yxor) kunde man sluta sig till att de hade gått i arv under många hundra år och därför har man ingivit ett datum något hundratal år innan dess.

Den nya rapporten gör gällande att man inte kan bevisa något sammanhang mellan skivan och de andra föremålen. Man kan inte heller hitta något stilistiskt sammanhang. Därför vill man göra gällande att skivan i själva verket är mycket nyare. Antagligen från keltisk tid.

Nu får de moteld från de ursprungliga forskarna som ifrågasätter hela premissen för deras artikel, nämligen att det inte går att koppla ihop föremålen till ett sammantaget fynd. De pekar på att det visst går att koppla ihop föremålen till ett sammantaget fynd. De baserar detta på fynd av jord på de olika föremålen som sägs bevisa att de har legat på samma ställe.

Så, vad ska man tro här? Ska man tro på dem som hellre misstror bevisen, och vill påstå att skivan är yngre. Eller ska man tro på dem som vill göra gällande att bevisen faktiskt pekar på ett sammanhang?

Till att börja med så är det väldigt synd att fyndet inte dokumenterades ordentligt från början. Om man hade låtit allt vara, och tillkallat arkeologer, så hade vi inte behövt diskutera detta. De hade dokumenterat allt, och man hade haft väldigt svårt att argumentera emot ett sammanhang. Men de som hittade föremålen var inte arkeologer, utan skattjägare, så för dem så var dokumentation ointressant.

Arkeologi är en vetenskap som bygger på väldigt få datapunkter. Fynden är få, och man har ofta dragit ganska långtgående slutsatser från enskilda fynd. Möjligheterna att göra experiment är också begränsade.

Men just därför är det viktigt att använda sunt förnuft. Om något sticker ut för mycket, eller verkar för sensationellt så är det antagligen inte sant. Om något går emot tidigare kunskaper, så behöver man många, bra bevis för att ändra uppfattning.

Så, om någon skriver en artikel och hävdar att det finns bevis för att vikingarna var muslimer, så är det bäst att de har ordentligt med bevis. De hade kontakt med muslimer på sina handelsfärder, men de hade mycket mer kontakt med kristna. Varför skulle de ha valt att bli muslimer och inte kristna? Och är ett enda band, där man tydligen måste vara expert för att kunna urskilja tecknen, verkligen bevis i den här frågan?

Den senaste i raden av spektakulära, men inkorrekta påståenden har med vikingarnas DNA att göra. I den nya artikeln beskrivs hur Vikingarna var både asiater och sydeuropéer. Ett minst sagt spektakulärt påstående, som definitivt kräver tydliga bevis. Men är det verkligen så att artikeln är så entydig som den framställs?

Nej, inte alls. Se den här filmen, med en av artikelförfattarna.

Inte riktigt samma budskap… Så vi får vänta och se när det nya projektet presenteras. Kanske kom alla vikingar från Mars? Det vore väl något att ödsla spaltmeter på?

En reaktion på ”Spektakulärt eller sant?

  1. Jag brukar själv säga att Arkeologi är en vetenskap där allt kan hända, och det ibland gör just det… Å andra sidan har jag ingen som helst akademisk utbildning i ämnet, men vad om frapperar mig i denna raska omdatering av ett välkänt fynd är att skivan i så fall stilhistoriskt inte alls liknar något fynd från keltisk järnålder eller förromersk järnålder (ca 600 !) påstår man överhuvudtaget.

    Jag vill också minnas att redan en sådan ”vulgär” källa som Wikipedia redogör för det faktum att skivan troligen försetts med tillägg i en rad olika användningsetapper under hundratals år, i alla fall enligt den teoribildning man där redovisar. Vidare – hur är det med metallurgin ? Om detta är en ”klassisk” brons, helt i linje med de legeringar man redan kunde framställa omkring 1600 fk, så måste det ju rimligen betyda, att sannolikheten ökar för att föremålet verkligen göts under denna period.

    Till sist har jag också hittat vanligt förekommande källor från Nordiska länder, som belyser precis den teori man har om hur pejlskivan från Nebra användes. Till och med Alf Henriksson, den gamle polyhistorn, säger att man på Island hade en sk ”Nontuva” på alltinget, och när klockan passerade tre, stod solen rakt över den tuvan, och det var dags att avsluta tingsförhandlingarna vidpass kl 1500 sommartid (beroende på solhöjden, och det datum på vilket tinget hölls). Man skulle också på vissa isländska gårdar, eller kanske varje gård ha delat upp hela horisonten eller synfältet runtom i aettir eller åttor, vilket motsvarar ungefär 45 grader, eller den tid solen tar för att förflytta sig tre timmar – aettir var också väderstreck eller kompassgrader, alltså de fyra väderstrecken plus de fyra kardinalerna, SV, NV, NO, NV.. Slutligen säger också samma källa, s 12 ISBN 91-20-05862-4 att alla isländska lagar innehöll en bestämmelse om att jordbruksarbetet varje dag skulle avbrytas när solen var ”skafthög” och solskivan närmade sig skaftet på ett i marken nedstucket spjut – man visste ju var solen gick ned varje dag, och kunde då ungefärligen märka ut den platsen. Viserligen flyttade sig solnedgångspunkten för varje dag, men det var ju då en smal sak att flytta spjutskaftet efter hand.

    Detta bevisar att det FINNS skriftliga källor som indikerar att man mycket väl kunnat ha ”pejlskivor” eller andra instrument, liknande Nebra.skivan, och att man kände till principer för att mäta solståndspunkter över årstiderna, klockslag, timmars längd och mycket annat – vilket också denna artikel på wikipedia redovisar. https://en.wikipedia.org/wiki/Nebra_sky_disk

    Om vi därtill lägger existensen av arkeo-astronomiska Megalitmonument som Newgrange på Iralnd eller Stonehenge i Storbritannien – vars orientering efter solstånd stämmer mycket väl, som bekant, tyder inte då det mesta på att pejlskivor och liknande faktiskt existerat, även under bronsåldern ?

Kommentarer inaktiverade.