Heimskringla om Frej

Heimskringla skrevs under 1220-talet av Snorre Sturlasson, samme man som skrev ner den prosaiska Eddan. Det är en historia över Norges kungar, men även andra Nordiska kungaätter får här en ärorik historia.

Som så många andra krönikörer så härleder han kungarnas anor tillbaka till gudarna, så vi får här intressanta insikter i vissa berättelser omkring gudarna, även om de är stöpta i en historisk form och inte lika trogna den ursprungliga mytologin.

Världskarta från år 1154. Kanske var det något liknande denna som Snorre såg innan han skrev de berömda orden “Kringla Heimsins”

Efter en kort beskrivning av den kända världens geografi så börjar berättelsen med Oden som var kung över Konstantinopel, och berättar om hans förmågor och stordåd. Det berättas att han stred mot Vanerna och vann samt att Njord, Frej, Kvaser och Freja utbyttes mot Mimer och Höner som gisslan för att avsluta kriget.

I det här inlägget tänkte jag först återge kapitel 9 och 10 i sin helhet. Dessa täcker Odens död, Njords kungadöme följt av Frejs. Sedan följer några kommentarer.

9. Odens död.

Oden dog sotdöden i Svithiod. När han kände döden nalkas, lät han märka sig med spjutsudd och gjorde till sin egendom alla för vapen fallna män; han sade sig skola fara till Gudhem och där träffa sina vänner. Nu trodde svearna, att han hade kommit till det gamla Åsgård och skulle leva där för evigt. Då blev tron på Oden och åkallan av honom åter mäktig. Ofta tyckte svearna sig se honom uppenbara sig för dem före stora strider. Han gav somliga seger, men somliga kallade han till sig; bådadera syntes dem godt. Oden blev bränd efter döden, och denna likbränning gjordes mycket präktig. Det var deras tro, att ju högre röken steg upp i luften, desto högre plats hade den brände i himmelen, och att han vore desto rikare, ju mera gods som brändes med honom.

Njord från Noatuner blev nu härskare över svearna och höll offren vid makt. Honom kallade svearna då för sin konung, och han tog skatt av dem. I hans dagar rådde god fred och allt slags godt år, så att svearna trodde, att Njord rådde för årsväxten och för människors välstånd. Under hans tid dogo de flesta av diarna och blevo alla brända; till alla offrade man sedan. Njord dog sotdöden; han lät också märka sig åt Oden, innan han dog. Svearna brände hans lik och gräto mycket vid hans grav.

10. Frös död

Frö tog emot riket efter Njord; han blev kallad konung över svearna och tog skatt av dem. Han var vänsäll och årsäll liksom hans fader. Frö byggde i Uppsala ett stort tempel och grundade där sitt huvudsäte; han skänkte därtill alla sina inkomster, land och gods. Därigenom uppkom Uppsala öd, som har bestått allt sedan.

I hans dagar började Frode-freden; då var också god årsväxt i alla länder. Svearna tillskrevo Frö detta, och han blev mer dyrkad än andra gudar, emedan folket under hans tid blev rikare än förr genom fred och god äring. Gerd Gymesdotter hette hans hustru; deras son hette Fjolne. Frö kallades med ett annat namn Inge. Namnet Inge brukades sedan länge i hans ätt såsom furstenamn, och hans ättlingar kallades för Ynglingar.

Frö blev sjuk, och då sjukdomen tog en svår vändning, funno männen på följande råd. De läto endast få män komma till honom och byggde en stor hög, som de försågo med en dörr och tre gluggar. Då Frö var död, buro de honom i hemlighet till högen och sade för svearna, att han levde; de vaktade honom där i tre år, och all skatten hällde de ned i högen, guldet i en glugg, silvret i en annan, kopparpänningarna i en tredje. Då fortfor den goda årsväxten och freden att råda.

Fröja uppehöll sedan offren, ty hon var den enda som levde kvar av gudarna. Hon blev mycket namnkunnig, så att med hennes namn skulle alla kvinnor av förnäm börd kallas »fruar», såsom de nu heta; så hette också var och en »fröja» över sin egendom, men den »husfröja» som äger gård. Fröja var mycket ostadig till sinnet. Od hette hennes make. Hennes döttrar hette Hnoss och Gersime; de voro mycket fagra, och med deras namn nämnas de dyrbaraste klenoder.

Då svearna fingo veta, att Frö var död, men den goda årsväxten och freden likväl fortforo, trodde de, att så skulle det förbliva, så länge Frö stannade i Svithiod; därför ville de icke bränna hans lik. De kallade honom för världens gud och offrade mest till honom för årsväxt och fred alltjämt sedan.

Kommentarer

Oden (i tidigare kapitel) erövrar, utökar landet. Han stiftar lagar och etablerar offerseden. Svearna tillber honom innan strid, så det verkar alltså vara en tid av expansion, men också av ofred.

När Njord sedan tar makten så infinner sig fred och välstånd. De övriga Asarna (här kallade för Diar) dör och bara Njord, hans son Frej och Freja finns kvar. Enligt den här versionen så är alltså Vanerna de sista gudarna i Svealand.

Frej tar sedan över och bygger templet i Uppsala. Det rådde god växt och fred under Frejs tid liksom under hans far. Notera dock att Frodefreden inte är uppkallad efter honom, Frode är istället kung av Danmark. Precis som sin far så drabbas Frej av sjukdom.

Innan han dör så sätter man honom i en hög med tre gluggar där man kan hälla in offergåvorna, vilket man fortsätter med även efter att han är död. Välståndet fortsätter ännu några generationer efter att den som var upphov till välståndet var död. Härvidlag kan man inte undgå att se vissa paralleller med dagens situation.

Freja tar nu över som den sista av den första generationens gudar och gudinnor. Hon är vid det här laget gift med Odr (Svipdag), så man får anta att han blev prinsgemål, precis som prins Daniel kommer att bli så småningom.

Det är intressant att Snorre väljer att ehumerisera gudarna som kungar av Svealand i vad som ju är en krönika främst över de Norska kungarna (som min kollega Linus påpekade i vår senaste podcast). Att Frej är grundare av Uppsala visar i alla fall på en särskild koppling mellan Svearna och Frej.

Om det stämmer som vi diskuterade i podcasten om Tyr och Ull, att Ull var särskilt aktad i Svealand, så kanske detta kan förklara varför Frej har en så stark ställning här. Frej och Odr (Svipdag) är svågrar, och Ull är fosterbror till Odr. När Hadding dödar Odr, så är det inte till honom som han måste inrätta ett offer, utan till Frej. Så nog har de två gudarna beröringspunkter.