Utöver att läsa Thomas Carlyle, så har jag på sistone läst en klassisk bok från 1949. Det handlar om The Hero with a Thousand Faces av Joseph Campbell.
Denna bok har varit en inspiration för många författare och filmskapare sedan den kom ut. Inte minst George Lukas läste den när han skrev Stjärnornas Krig. (Den första trilogin, den bra trilogin.)
Idén som framförs i boken är att nästan alla hjälteberättelser följer en fast form. Han presenterar som bevis episoder ur många olika hjältesagor. Bland annat berättelsen om Buddha och Jesus. I Campbells egen kortfattade sammanfattning:
A hero ventures forth from the world of common day into a region of supernatural wonder: fabulous forces are there encountered and a decisive victory is won: the hero comes back from this mysterious adventure with the power to bestow boons on his fellow man.
Så, de viktigaste egenskaperna hos en hjälte är alltså att han har modet att ge sig in i det okända och förmågan att besegra de monster som bor där och hämta något som är till gagn för andra. Man kan se det i berättelsen om Sigurd Fafnersbane, som besegrade draken och tog hans skatt. Man kan också se det i de Grekiska berättelserna som vi har skrivit om tidigare.
Resan in i det okända och tillbaka brukar delas upp i tolv steg.
När man läser titlarna så kan man känna igen många böcker som man har läst, bland annat Bilbo av J.R.R. Tolkien, även om ingen författare följer det slaviskt.
Campbell baserar sin förklaring till att dessa myter följer en så tydlig form och att de är så lika tvärs över olika kulturer på Jungiansk teori. Om jag har förstått det rätt så är inte Jung helt rumsren i akademiska sammanhang idag, antagligen på grund av sin mera metafysiska tolkning av psykologi, med det kollektiva undermedvetna som en central beståndsdel.
Jordan Peterson försöker ge en annan förklaring i sin bok Maps of Meaning. Där använder han modern hjärnforskning för att förklara varför vi förstår världen form av hjälteberättelser. Hans slutsats är att våra hjärnor helt enkelt är byggda för att tänka i dessa termer. Ordning mot Kaos. Asar mot Jättar.
Så, våra hjärnor är byggda för att förstå världen i termer av hjälteberättelser och dessa måste ha en viss form för att vi ska finna äkta mening i dem. Våra hjärnor har utvecklats för att hantera världen så som den är, och har varit i tiotusentals år.
Vi ställs ständigt inför situationer där vi måste försöka skapa ordning ur kaos. Där vi måste övervinna drakar för att få guldskatten, eller befria prinsessan. Det är vad vi människor gör. Varje dag. Och alltid har gjort.
Så, när Disney tar sig an Star Wars och försöker smyga in falska politiska poänger, så blir resultatet helt enkelt inte bra. Det är något som skaver. Det blir inte lika äkta. Inte lika sant.
En klassisk bok det där – måste läsa den någon dag. Tolkningen att den Nordiska Mytologin inte kan analyseras eller ens förstås utifrån kristendomens naiva indelning i ont och gott är en gammal insikt – till och med den gamle fantasyförfattaren Michael Moorcock, som också hade läst “The hero with a thousand faces” refererade till den i sin bok “Wizardry and wild romance”