Åke Ohlmarks är kanske mest känd som den förste översättaren av Sagan om Ringen. Hans “fria” tolkning av källmaterialet fick hård kritik från R.R.Tolkien, och detta ledde till en bitter konflikt mellan dessa båda herrar.
Jag köpte nyligen Ohlmarks bok “Hällristningarnas Gudar” där han försöker uttolka vilka gudar som avbildas på hällristningarna. I den här boken presenterar han en teori om en viss typ av figur som man kan se på hällristningarna.
Ohlmarks noterar att det finns en typ av figur som består av en cirkel. Till denna cirkel sitter ibland ben, huvud, armar med eller utan vapen. Om man bara tittar på dessa separat så kanske man kan tro att de är separata typer, men som Ohlmarks demonstrerar så är det ett kontinuum av abstraktion där detaljerna runt den centrala cirkeln är mer eller mindre förenklade. Sammantaget så känns det som att det skulle vara utvecklingar av samma motiv.
Om man drar det vidare, så ser man hur cirkeln ibland får ett vertikalt streck. Mer och mer börjar cirkeln likna en sköld.
Det är nu som Ohlmarks lägger den sista pusselbiten i pusslet.
Ohlmarks hänvisar här till en gammal Egyptisk legend om hur solguden Ra varje dag, vid middagstid tvingar byta skepp när solen står som högst på himlen. En dag ligger Set och Apophis i bakhåll, och en strid utbryter. Ra lyckas bara rädda sig själv genom att kasta sig i vattnet och simma till nästa båt.
Om man tittar på bilderna i den tredje samlingen ovan, så kan man se hur en figur, ofta med en cirkel eller till och med ett solkors befinner sig mitt emellan två skepp. I de tre övre ristningarna så är det tydligt att figuren kastar sig från det ena skeppet till nästa.
I nordisk mytologi, så tolkar Ohlmarks den sköldbärande figuren som Ull. Enligt Ohlmarks betyder Ull just “solens strålglans”, kallas även för “sköldens Ase”. Ullar askr, eller Ullar skip nämns av Snorre som kenningar för “sköld”. Ulls sköld, nämns i Grimnismal som
Svalin den heter,
Grimnismal vers 38
som framför solen står,
en sköld framför skinande guden;
berg och bränning
vet jag brinna skulle,
om han skulle falla ifrån.
Ohlmarks tolkar alltså hällristningen som en beskrivning av en berättelse när Ull (eller Sol) hoppar, eller simmar från ett skepp till ett annat. Han menar även att detta skulle motsvara berättelsen om Ra ovan.
Apophis har formen av en gigantisk orm, och detta borde då motsvara Midgårdsormen som ju lever under vattnet när Tor försöker fiska upp honom, en scen som för övrigt avbildas på flera hällar.
Hällristningarna skulle sålunda avbilda en berättelse liknande den när Ra tvingas fly från ett skepp till ett annat. Ohlmarks stannar dock inte med detta. Han hävdar även att samma berättelse finns i historicerad form i sagan om slaget vid Svolder.
Kung Olav den heliges båt hette Ormen långe, och ett annat skepp i hans lilla armada hette Ormen korte. Han sårades på Scillyöarna och bars ombord på sitt skepp ovanpå sin sköld, något som Ohlmarks liknar vid Ulls sköld och skepp.
Kung Olav själv beskrivs som väldigt skicklig simmare, och när hans skepp överfölls vid Svolder så räddar han sig genom att hoppa i vattnet och simma till ett av följeskeppen. Vid slaget bar han en gyllene hjälm och en röd rock, färger som finns i avbildningar av Ra.
Så, är det en egyptisk myt som avbildas?
Vissa berättelser är mycket gamla, kanske till och med från tidigneolitisk tid. Det kan var så att berättelsen har tillhört en ännu äldre tradition som har spridit sig med jordbruket från Grekland både till Norden och till Egypten. Eller så är det en berättelse som har spridits längs handelsvägarna mellan medelhavet och Norden.
Eller så är det bara en slump. När man läser Ohlmarks redogörelse känns det lite grand som att han passar in för många detaljer. Han liknar t.ex. Ra’s trogne vän Anubis (som har ett hundhuvud) med Olavs trogne hund. Så många detaljer borde inte ha överlevt i berättelsen om de inte hade en viktig funktion.
Men jag tror att Ohlmarks i vart fall är en icke-nedtecknad historia på spåren, och kanske har den ett gemensamt ursprung med berättelsen om när Ra lyckades fly från Apophis.
Lömska bakhåll finns det många, men Ohlmarks bok står på min bokhylla sedan flera år. Jag var nyss nere vid Bredarör i Kivik och pratade med den arkeolog, som förestår det lilla muséet där. Enligt henne skulle också Fleming Kaul, dansk arkeolog som bland annat varit förste intendent på Nationalmuséet i Köpehamn ha skrivit minst en bok om Apopis-ormen, hällristningarna och solens vandring han också…
Spännande insikter.
Jag skulle vilja lägga till 2 detaljer. Guden Ullr bor enligt samma grimsnimal i Jättinan Skades trakter i öster. Dvs i jungruns tecken (enligt min tolkning att dessa 12 gudahus har ett samband med de 12 stjärntecknena (se min utförliga kommentar i blogginlägget om Forseti). Ifall så är fallet, skulle klyvingen eller de 2 båtarna etc av solen vara antingen solens nedgång under vårdagjämningen (vilket enligt äldre sed markerar det nya året, och därmed en ny båt?), eller soluppgången på höstdagjämningen då solen går upp på samma plats (ur Jungrun), där den kliver ner under våren. Orion har för övrigt ifrtån sin Far Gud fått gåvan att “gå på vatten”, vilket är att kliva mellan 2 båtar. Vattnet i fråga brukar vara de 3 vattentecken som kännetecknar vintern (Vattengeten Capricorn, Fiskarna och Vattumannen, ofta symboliskt Nilen då vintergatan skär igenom Vattumannen).
Vad gäller Olavs trogne hund, samt Anubis och Ra. Anubis med hundhuvudet är kopplat till stjärnan Sirius (som markerar nyår enligt vår aktuella kalender), och Sirius tillhör stjärnbilden Canis Major. Stora hund, vilket är en av. Orions hundar. Orion är den stora jägaren, vilket även Ullr beskrivs som. Så berättelsen om Kung Olav kan definivt vara en historicerad form av en äldre myt, en nordisk myt som är kopplad till stjärnbilden Orion.
https://www.greekmythology.com/Myths/Mortals/Orion/orion.html
En liten titt på den grekiska versionen pekar ut Orion som dödad av en skorpion (En skepnad som går igen i det kristna evangeliet där Judas Iscariot är den av de 12 apostlarna som förråder jesus) i den ena berättelsen medan Orion i den andra blir skjuten av Gudinnan Artemis (Många paralleller mellan Artemis och Skade).